(25.11.08) Sexton personer
har dödats i staden Mosul i norra Irak bara under oktober månad. Bland dem en snickare,
två inom ordensfolket, två systrar Lamia och Walaa har dödats inom hemmets väggar
och en ung flicka på bara femton år har skjutits ihjäl med ett skott mot huvudet.
Allt detta händer efter en terroristkampanj som drabbar alla socialskikt inom den
kristna befolkningen.
Skälet till denna förföljelse är klart och tydligt.
Mosul är länsstaden i provinsen Ninive där kurder från norr och araber som inte vill
bli fördrivna mot ökenområdena , kämpar om makten. Och naturligtvis gäller problemet
även oljan som finns under marken och som potentiellt kan ge 100 000 tunnor olja
per dag. Till provinsen hör även staden Kirkuk som har ett av Mellanösterns största
oljeraffinerier. Kurderna gör nu påtryckningar för att provinsen ska få en speciell
status som innebär att den styrs av kristna men administrativt ska den höra till
Kurdistan. Det är en lösning som den kaldeisk-katolska kyrkan inte ser som positiv
men som istället passar bättre för den kaldeisk –ortodoxa grenen. Araberna som stöds
av den andra minoriteten, turkomanerna som i sin tur ästöds av Turkiet, vill istället
lyda under regeringen i Bagdad.
De kristna sitter nu i kläm mellan kurderna
och araberna som är sunnitiska muslimer, inte så mycket av religionsskäl men mer
av demografiska skäl. De har under årens lopp flytt från våldet i Bagdad och dragit
sig mot norr och de kan nu på ett betydande sätt förändra balansen vid de kommande
provinsiella valen d. 31 januari 2009. samt vid det administrativa referendum som
kommer att hållas i Kirkuk, som kurderna har velat och som gått igenom, men som ingen
vill organisera av rädsla för ett nytt inbördeskrig. Och dessutom har parlamentet
i Bagdad där kurdiska shiiterna är i majoritet röstat igenom den nya vallagen som
bara reserverar tre mandat på 440 möjliga åt de kristna för provinsens representanter
som ska väljas i januari.
Alla, från premiärminsitern Al Maliki, shiit,
till presidenten Talabani som är kurdisk sunnit till Ayattola Al Sistani och många
andra ledare, hade lovat att de kristnas rättigheter genom en rättvis politisk fördelning
skulle ha respekterats. I stället har alla gjort precis tvärtom .
Enligt
de olika faserna och positionerna av de olika kristna församlingarna ser helst araber
och kurder att dom kristna försvinner. Och det snabbaste medlet för detta är våldet
. Biskoparna i Irak klagar över att regeringen blundar för detta våld, trots att
Irak har omkring 35000 man av sina trupper stationerade i Mosul.
Västvärlden
har istället kört fast i sina tankegångar och ser våldet som resultatet av en kulturkrock.
Inget politisk ingripande i ett politiskt drama som förorsakats av olja och maktkamp.
Dessutom anser man att Bagdad-experimentet måste få ett lyckligt slut. Ingen säger
något mot Al Malikis regering som förtryckt de kristnas politiska röst eller mot
sunniterna med vilka man slutit en fredspakt. Nu skjuter man inte längre mot de amerikanska
soldaterna, nu skjuter man mot de kristna. Och få höjer sina röster
Från Mosul
har 12 000 kristna tagit till flykten bara under den sista våldsvågen.