Katolskt- muslimskt forum i Vatikanen. Dialogens mål är inte att finna minsta gemensamma nämnare, utan kunskap om varandra och respekt

(04.11.2008)
Idag börjar det 2 dagar långa katolsk-muslimska forumet med temat “Kärlek till Gud, kärlek till sin nästa”, i Vatikanen i Rom. Mötet under vilket 29 katolska och lika många muslimska experter deltar, har som mål att fördjupa de ömsesidiga relationerna och kunskaperna om varandra. Under två dagar bakom stängda dörrar ska teologiska och anliga grunder i de två monoteistiska religionerna studeras liksom mänsklig värdighet och ömsesidig respekt. På torsdagen tar Benedictus XVI emot deltagarna i en privat audiens och på eftermiddagens presenteras en sammanfattning av mötet på det påvliga universitetet Gregoriana, av både en katolsk och en muslimsk deltagare. Dessa dokument ska sedan utgöra basen för det fortsatta arbetet.


Mons. Pier Luigi Celata som är sekreterare i det påvliga rådet för interreligiös dialog understryker att vikten av detta möte ligger i att det grundar sig i ett muslimskt initiativ, och att det förenar muslimer från olika islamiska traditioner, både sunniter och sciiamuslimer, från olika länder och områden i världen. ”Vi upplever att förväntningarna på forumet är stora”, säger mons. Celata. ”Å ena sidan är önskan att göra det omöjligt att rättfärdiga våldsaktioner genom att hänvisa till sin religion, och då främst till de stora monoteistiska religionerna. Å andra sidan önskar forumet väcka de stora religionernas medvetande om deras gemensamma ansvar över mäsklighetens förväntningar på fred. Detta berör främst den katolicismen och islam pga att de statistiskt är de mest spridda religionerna, med flest troende”.


Det muslimska initiativet började med det brev som 138 muslimer undertecknade och sände till Benedictus XVI i oktober 2007. Kardinal Tauran som ansvarat för det påvliga rådet för interreligiös dialog understryker dock att man bör undvika att ge intrycket att det rör sig om en ny dialog. ”Det är snarare ett nytt kapitel i en dialog som pågått under 1400 år, och som blommade upp under Paulus VI pontifikat och i o m det Andra Vatikankonciliet”.


Kardinal Tauran sa i en intervju med den franska tidningen ”La Croix”, att Benedictus XVI har lagt den interreligiösa dialogen som en av prioriteterna under sitt pontifikat. ”Han talade om den både under sin resa i USA och i Frankrike”, sa kardinal Tauran och understryker att interreligiös dialog inte innebär att finna minsta gemensamma nämnare mellan religionerna, för att säga att vi liknar varandra, utan att den återkallar behovet av Sanning.


Benedictus XVI säger att vår dialog är möjlig om vi i våra hjärtan bekräftar vår kristna tro. ”Detta kan verka motsägelsefullt, men det är nyckeln till sann dialog”, säger kardinal Tauran vidare. ”Dialogen kan endast förverkliga sig då all ambivalens är borta. Vi måste se den andre, lyssna till honom, uppskatta honom, och samtidigt stärka vår egen identitet. Annars finns det ingen dialog”, sa kardinal Tauran.


”Det finns en risk med att fråga den andre om hans tro. Han kan ställa mig inför samma fråga. Då är det viktigt att jag kan bekänna min tro och visa att mitt liv präglas av den tro jag bekänner. Med andra ord kräver den interreligiösa dialogen att man först känner till sin egen identitet. Interreligiös dialog har inte som mål den andres omvändelse, utan ömsesidig kunskap om den andre”.


Kardinal Tauran berättar att den teologiska konfrontationen utgår från skillnaderna och från de respektive rikedomarna i de religiösa traditionerna. ”Vi kan inte tala om samma Gud, eftersom Han för oss är Fader, Son och Helig Ande, vilket Han inte är för dem, och eftersom de två religionernas vägar att nå Gud är olika. Men i det Andra Vatikankonciliets förklaring ”Nostra Aetate” läser vi: Kyrkan ser med uppskattning på muslimerna som vördar en Gud, levande och evig, barmhärtig och allsmäktig, skapare av himmel och jord, och som har talat till människorna”.


Det är svårt att utmärka den frukt som dialogen mellan katoliker och muslimer bär, säger mons. Celata, men om man ser tillbaka på de senaste decennierna är resultaten märkbara. Vissa murar har fallit, och i argument som tidigare var omöjliga att beröra, från båda parter, finns nu öppningar och tillgänglighet. Här har de lokala kyrkorna betytt mycket, och där ser man de mest konkreta exempel. Där det tidigare rådde bristande förtroende, finns det idag ett nät av relationer, möten, samarbete – även i bemötandet av gemensamma problem, för att tillsammans finna lösningar. Man kan säga att med Guds hjälp har de goda fröna som fallit till marken, burit frukt, säger mons. Celata.


Men visst finns det situationer där relationerna är spända mellan katoliker och muslimer. Dock är det intressant att gå till grunden och se om dessa spänningar baserar sig på religiösa motiv, eller om de inte är sociala, ekonomiska, ideologiska politiska olikheter som ligger i grunden för spänningarna. Risken finns att religionen används av båda parternas egna intressen. Även här är det dialogens uppgift att lösa dessa spänningar som sätter hinder för den harmoniska dimensionen, som karaktäriserar det sanna samhället.


Med detta forum börjar en vandring, och som alla vandringar har den ett mål. I detta fall är dialogen mål, att lära känna varandra bättre, att försöka förstå varandra, se vad som förenar oss, se om vi tillsammans kan finna svaret på en trogen kärlek till Gud, och försöka älska varandra. Med andra ord främja klimatet, så att stilen i vår relation reflekteras av det nya budet, som är kärleken. Gud vill se sina barn enade av gemensam spänning, ömsesidig respekt, och solidaritet i vårt öde.