Påvens tal till den Påvliga vetenskapsakademin

(03.11.2008)
På fredagen började en fyra dagars konferens organiserad av den Påvliga vetenskapsakademin om evolution. Benedictus XVI talade under invigningen där han gav en sträng lektion till dem som säger att Gud inte skapade universum. Påvens 15 minuter långa tal till akademiker var fylld med teologiska reflektioner och djupa insikter i de frågor som vetenskapliga och akademiska institutioner måste brottas med för att komma till en mer fullständig förståelse av universum.


Den helige fadern började med att påpeka att både påve Pius XII och påve Johannes Paulus II betonade att "det inte finns någon motsättning mellan trons förståelse om skapelsen och den empiriska vetenskapens bevis". Benedictus XVI spårade sedan utvecklingen av filosofins tankar om universums ursprung. "Filosofin hade i ett tidigt skede föreslagit bilder för att förklara ursprunget av kosmos med grundval i en eller flera delar av den materiella världen. Denna Genesis sågs inte som en skapelse, utan snarare som en mutation eller förändring. "


Medan den filosofiska världen ytterligare begrundade livets ursprung, kom den till insikten att "för kunna utveckla och utvecklas behöver världen först ”vara” och därmed måste den ha kommit till från ingenting till att vara”. ”Med andra ord måste den ha skapats och skapats av det första varat som också är varats yttersta väsen" förklarade påven. ”Att hävda att grunden för kosmos och dess utvecklingar, sade Benedictus XVI och hänvisade till Heliga Tomas av Aquinas, är Skaparens försynliga visdom betyder inte att skapelsen endast har att göra med historiens början om världen och livet. Det innebär snarare att Skaparen grundar dessa utvecklingar och understöder dem, stöttar dem och stödjer dem kontinuerligt”.


Påven nämnde även Galileo som "såg naturen som en bok vars författare är Gud på samma sätt som De Heliga Skrifterna har Gud som dess upphovsman". I motsats till de teorier om evolution som beskriver en skapelse som uppstår ur kaos, hävdade Benedictus XVI att "den här bilden hjälper oss att förstå hur världen, långt ifrån ett ursprung ur kaos, istället liknar en organiserad bok, det är, just, ett kosmos". ”Dessutom, är människan mer än en ”enkel levande varelse”, betonade Påven, i själva verket är han en "andlig varelse" som har en kapacitet för Gud och är transcendent i sin natur”. Det är därför, avslutade påven, "som Kyrkans läroämbete ständigt har hävdat hur varje andlig själ skapas direkt av Gud – att den har inte "producerats" av föräldrarna - och att den är odödlig". ”Detta pekar på antropologins särskiljningsförmåga och uppmanar det moderna tänkandet till forskning.”


Benedictus XVI avslutade sitt tal med att läsa några ord av hans företrädare Johannes Paulus II till den Påvliga vetenskapsakademin från november 2003. "Den vetenskapliga sanningen, som i sig är ett deltagande i Guds sanning, kan hjälpa filosofin och teologin att förstå på ett mer fullkomligt sätt den mänskliga personen och Guds uppenbarelse om människan, en uppenbarelse som fullbordas och fulländas i Jesus Kristus. För detta ömsesidiga berikande i sökandet efter sanningen och dess nytta för mänskligheten, är jag, tillsammans med hela kyrkan, djupt tacksam."