Kärleken till sin nästa föds då man lyssnar till Guds Ord. Benedictus XVI gör en appell för de lidande kristna i Irak och Indien under Angelusbönen.

(27.10.2008)
I och med den heliga mässan i Peterskyrkan på söndagsmorgonen avslutades den tre veckor långa biskopssynoden om ”Guds Ord i kyrkans liv och mission”. ”Synoden har varit rörande”, sa Benedictus XVI till de 253 samlade synodsfäderna under middagen de åt tillsammans på lördagen, efter att ha godkänt de 55 förslag som arbetats fram under synoden. Dokumentet är skrivet på latin och riktar sig exklusivt till påven, som ska använda sig av det för i utarbetandet av den postsynodala skrivelsen.

Asien och Afrika - Benedictus XVI ord under predikan förenade dessa två kontinenter. Efter att ha tackat synodsfäderna för deras outtröttliga hängivelse och berikande erfarenhet riktade påven sina ord till Kina. ”Mina tankar går till de Kinesiska biskoparna som inte har kunnat delta under synoden. Jag önskar här medla för dem och uttrycka deras kärlek till Kristus, gemenskap med kyrkan och trohet till Petri efterföljare, sa påven. De är närvarande här i våra böner, tillsammans med de troende som står under deras själavård. Vi ber till den störste Herden att ge den glädje, kraft och iver i sin vägledning av den katolska församlingen i Kina, som är oss så kär.”

Vidare berätta påven att han i mars 2009 gör en apostoliska resa till Afrika, inför den afrikanska kontinentens biskopssynod. ”Min tanke är att först åka till Kamerun och överlämna ”Instumentum Laboris” – synodens arbetsredskap, till dem som representerar landets biskopskonferens. Vidare fortsätter jag, om Gud vill, till Angola, för att fira Angolas evangeliseringens 500-års jubileum, sa påven.

Genom hela predikan gick kärleksbudet som en tråd. Den Kärlek som övervinner allt, som förnyar allt, sa påven. Den kärlek, som den som är medveten om sin svaghet drivs av, då han fogligt följer Kristi Ord. Detta är vad det innebär att vara Kristi lärjunge, detta är att praktisera den Gudomliga Lagens största bud, och vittna om det konkret i relationen mellan människor.”

Det måste vara relationer som präglas av respekt, samarbete och osjälvisk generositet. Ens nästa att älska är även utlänningar, föräldralösa, änklingar, infödingar, och den medborgare som ingen försvarar. Kärleken till sin nästa föds då man uppmärksamt lyssnar till Gud Ord, sa Benedictus XVI och underströk den erfarenhet som synoden så ofta visat under dessa veckor. ”Nu när vi firar synodens avslutning upplever vi hur stark förbindelsen är mellan att lyssna till Guds Ord och att osjälviskt tjäna sin nästa”, sa påven. ”Under synoden blev det uppenbart hur stort behovet av en mer intim uppmärksamhet mot Gud och hans Ord”.

Påvens tankar gick vidare till kyrkans uppgift att nära sig på Guds Ord, och omvänd Ordet till kärlekshandling, för endast så blir Ordet trovärdigt, trots de mänskliga bristerna och svagheterna. Många människor är sökande och många är i behov av att finna livet mening i Kristus. När man har lärt känna sanningen, hur ska man då hålla kärleken vid liv. Svaret finns i en levande och intensiv relation med Skrifterna.

Under Angelusbönen påminde Benedictus XVI de samlade pilgrimerna, som fyllde Petersplatsen till bredden, om hur viktig det är att bibeltolkningen använder sig av både de historiska och teologiska metoderna. Och sedan avslutade han med att göra en appell för att världen inte ska glömma bort de kristna som lider under förföljelse, och han riktade sig främst till Irak och Indien.

”Vid slutet av biskopssynoden gjorde några av de orientaliska kyrkornas patriarker en appell som jag vill upprepa, för att uppmärksamma världssamfundet, de religiösa ledarna och alla världens män och kvinnor av god vilja, om den tragedi som utspelar sig i några utav österlandets länder, där de kristn är offer för intolerans och grymt våld. De hotas, avrättas och är tvungna att överge sina hem, och irra runt för att söka tillflykt. Jag tänker nu främst på Irak och Indien.

Benedictus XVI påminde om att dessa kristna minoriteter gör mycket gott och bidrar till de allmännas bästa, och att de inte kräver en privilegierad behandling utan att de endast ber om att få fortsätta leva i sitt land tillsammans med landets övriga invånare.

Påven avslutade med att be de inblandade religiösa och civila auktoriteterna att inte spara på några ansträngningar för att de kristnas rättigheter följs och att den civila samlevnaden återinrättas, så att dessa lojala och ärliga medborgare kan räkna med försvar från statliga institutionerna.