2008-09-15 17:58:14

Maria uttrycker vår frihet, och uppmanar oss att vägra lyssna till dem som gör oss till slumpens offer.


(15.09.2008) RealAudioMP3
Klockan 15.00 idag återvände Benedictus XVI till Rom efter en fyra dagar apostolisk resa i Frankrike. De två sista dagarna tillbringade han i Lourdes, resans huvudpunkt, för att fira 150 årsminnet av Jungfru Marias uppenbarelse. Vi är för det mesta vana att följa en påve som undervisar och följer dagens samhällsproblem, men i Lourdes har vi framför allt följt en påve som ber, säger Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi. Det var Benedictus XVI önskan att sluta upp med pilgrimsfolket, och be och lovsjunga, vilket han har gjort vid flera olika offentliga högtider under helgen.


De två stora momenten i Lourdes var naturligtvis mässorna, på söndagen, då den katolska liturgin firar det Heliga Korsets Upphöjelse, firade Benedictus XVI en mässa inför 200000 pilgrimer, och idag innan han återvände till Rom riktade sig mässan till de sjuka. Det som främst slår en besökare i Lourdes är det stora antal fysiskt prövade och sjuka människor som rest dit, och samtidigt är det inte lidande och desperation som präglar stämningen, utan frid och glädje. Lourdes är miraklernas stad. Men det är inte bara en plats där mirakulösa helande sker, det största miraklet är att Lourdes stärker vallfärdarnas tro, hopp och kärlek.


Idag, dagen efter det Heliga Korsets Upphöjelse, firar den katolska kyrkan Jungfru Marias smärtor. Under dagens mässa, talade Benedictus XVI till de sjuka om hur det är omöjligt att ana vidden av Marias lidande under korset, men att det symboliskt beskrivs med 7 svärd instuckna i henne, som man ofta ser på bilder lidande Maria. Liksom Jesus grät, grät säkert också Maria, sa påven. Maria älskar var och en av sina barn, men riktar särskild uppmärksamhet till de som lider, som hon gjorde när hon stod under sin Sons kors.


Men idag ler Maria i Uppståndelsens glädje, sa påven och påminde om att Bernardette ofta talar om Marias leende i under uppenbarelserna. Marias leende riktar sig till alla människor, hon delar vår glädje, på ett förutseende vis, tills den glädjen även blir vår. Detta leende reflekterar vår värdighet som Guds barn, en värdighet som aldrig utesluter en sjuk person.


Och här riktade Benedictus XVI sina ord till de sjuka. ”Till alla som lider och kämpar, och som frestas av att vända livet ryggen, vill jag ödmjukt säga: Vänd er till Maria!” I hennes leende finner man den undangömda kraften att fortsätta kämpa mot sjukdomen, för livet. Och inspirerad av psaltarpsalmen 44, 13 ”de rika bland folket ska söka ditt leende”, sa påven: att söka Marias leende är inte barnslig andakt. Genom att söka hennes leende visar vi att vi är medvetna om att vår enda rikedom är Guds kärlek, och att vi vill ta emot denna kärlek. Det betyder även att vi vill leva som hennes Son lärt oss.


Benedictus XVI talade slutligen om hur lidande alltid är en främling. ”Dess närvaro kan inte tämjas. Det är därför som det är svårt att bära den, och som många helgon vittnar om, att bära den i tysthet”. Och han understök hur vi i vårt lidande bär frukt, om vi låter Jesus bli medlidande. Då avbryts den isolering som lidandet leder till. Människan bär inte längre ensam sitt lidande, och som del av Kristi lidande, deltar hon i den nya skapelsen.


Maria är det levande vattnets källa, avslutade påven, och riktade sin uppskattning till alla dem som osjälviskt engagerar sig för att hjälpa de sjuka och lidande. Jag anförtror er Marias leende, så att även ni i er trohet till hennes Son, blir det levande vattnets källor. Hur Marias tårar blev Marias leende – och hur där våra tårar kan bli vårt leende.


På lördag kvällen efter sin ankomst deltog Benedictus XVI under det fackeltåg som varje dag skrider mot Massabielle grottan, vid källan som den Heliga Bernadette grävde fram med händerna, på Marias beordran. Ur källan rinner ännu idag ett mycket rent och välgörande vattnen, som pilgrimerna dricker. Detta var kanske det mest gripande moment under vallfärden, i kylan och mörkret som endast utmanades av tusentals tända stearinljus talade påven om ljuset som den lilla flickan sett för 150 år sedan, och om kvinnan som stått i detta ljus, iklädd solen, och som varit ”vacker, vacker, vackrare än någonting annat”.


Vid källan drack även Benedictus XVI ett glas vatten, som en flicka, klädd som Bernardette i traktens traditionella dräkt, bar fram till honom. Och påven anförtrodde Maria all världens smärta och all glädje.


Under söndagens stora mässa påminde Benedictus XVI de 200000 samlade pilgrimerna om att Jungfru Marias budskap är ett frälsningens budskap och en inbjudan till omvändelse. Korsets mysterium är anförtrott Maria, sa han och påminde dem om att när Maria uppenbarat sig i Lourdes, hade upplyst människorna om att i korstecknet, som är sammanfattningen av vår tro, finns kärlekens kraft som är starkare än det onda som hotar oss. I korset finns livets och hoppets källa och Maria uppmanar oss att vända våra blickar till det. I Lourdes väljer Maria Bernadette för att förmedla sitt budskap om omvändelse, botgöring och bön.


I verkligheten uttrycker Maria den fulla friheten som grundar sig på hennes värdighet. Denna värdighet omfattar även människan och hennes värdighet, som trots märkta av synden är räddade i hoppet som gör det möjligt att bemöta det vardagliga livet.


Benedictus XVI uppmuntrar den kristna familjen till att vara den plats där stadiga kallelser kan föddas och mogna, och han avslutar sin predikan med att säga att Maria uppmanar oss att leva som hon, med orubbligt hopp, i vägran att lyssna till dem som säger att vi är slumpens offer.

Och vidare under Angelusbönen uppmanade Benedictus XVI oss människor att inte vara rädda för att visa vår svaghet, våra frågor och vårt tvivel. Marias kärlek avväpnar varje typ av högmod och falskhet, och inför henne kan vi uttrycka vår innersta längtan och hopp. Hon hjälper oss att upptäcka att den kristna tron inte är en börda.







All the contents on this site are copyrighted ©.