Maria uttrycker vår frihet, och uppmanar oss att vägra lyssna till dem som gör oss
till slumpens offer.
(15.09.2008) Klockan 15.00
idag återvände Benedictus XVI till Rom efter en fyra dagar apostolisk resa i Frankrike.
De två sista dagarna tillbringade han i Lourdes, resans huvudpunkt, för att fira 150
årsminnet av Jungfru Marias uppenbarelse. Vi är för det mesta vana att följa en påve
som undervisar och följer dagens samhällsproblem, men i Lourdes har vi framför allt
följt en påve som ber, säger Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi. Det
var Benedictus XVI önskan att sluta upp med pilgrimsfolket, och be och lovsjunga,
vilket han har gjort vid flera olika offentliga högtider under helgen.
De
två stora momenten i Lourdes var naturligtvis mässorna, på söndagen, då den katolska
liturgin firar det Heliga Korsets Upphöjelse, firade Benedictus XVI en mässa inför
200000 pilgrimer, och idag innan han återvände till Rom riktade sig mässan till de
sjuka. Det som främst slår en besökare i Lourdes är det stora antal fysiskt prövade
och sjuka människor som rest dit, och samtidigt är det inte lidande och desperation
som präglar stämningen, utan frid och glädje. Lourdes är miraklernas stad. Men det
är inte bara en plats där mirakulösa helande sker, det största miraklet är att Lourdes
stärker vallfärdarnas tro, hopp och kärlek.
Idag, dagen efter det Heliga
Korsets Upphöjelse, firar den katolska kyrkan Jungfru Marias smärtor. Under dagens
mässa, talade Benedictus XVI till de sjuka om hur det är omöjligt att ana vidden av
Marias lidande under korset, men att det symboliskt beskrivs med 7 svärd instuckna
i henne, som man ofta ser på bilder lidande Maria. Liksom Jesus grät, grät säkert
också Maria, sa påven. Maria älskar var och en av sina barn, men riktar särskild uppmärksamhet
till de som lider, som hon gjorde när hon stod under sin Sons kors.
Men
idag ler Maria i Uppståndelsens glädje, sa påven och påminde om att Bernardette ofta
talar om Marias leende i under uppenbarelserna. Marias leende riktar sig till alla
människor, hon delar vår glädje, på ett förutseende vis, tills den glädjen även blir
vår. Detta leende reflekterar vår värdighet som Guds barn, en värdighet som aldrig
utesluter en sjuk person.
Och här riktade Benedictus XVI sina ord till
de sjuka. ”Till alla som lider och kämpar, och som frestas av att vända livet ryggen,
vill jag ödmjukt säga: Vänd er till Maria!” I hennes leende finner man den undangömda
kraften att fortsätta kämpa mot sjukdomen, för livet. Och inspirerad av psaltarpsalmen
44, 13 ”de rika bland folket ska söka ditt leende”, sa påven: att söka Marias leende
är inte barnslig andakt. Genom att söka hennes leende visar vi att vi är medvetna
om att vår enda rikedom är Guds kärlek, och att vi vill ta emot denna kärlek. Det
betyder även att vi vill leva som hennes Son lärt oss.
Benedictus XVI
talade slutligen om hur lidande alltid är en främling. ”Dess närvaro kan inte tämjas.
Det är därför som det är svårt att bära den, och som många helgon vittnar om, att
bära den i tysthet”. Och han understök hur vi i vårt lidande bär frukt, om vi låter
Jesus bli medlidande. Då avbryts den isolering som lidandet leder till. Människan
bär inte längre ensam sitt lidande, och som del av Kristi lidande, deltar hon i den
nya skapelsen.
Maria är det levande vattnets källa, avslutade påven, och
riktade sin uppskattning till alla dem som osjälviskt engagerar sig för att hjälpa
de sjuka och lidande. Jag anförtror er Marias leende, så att även ni i er trohet till
hennes Son, blir det levande vattnets källor. Hur Marias tårar blev Marias leende
– och hur där våra tårar kan bli vårt leende.
På lördag kvällen efter
sin ankomst deltog Benedictus XVI under det fackeltåg som varje dag skrider mot Massabielle
grottan, vid källan som den Heliga Bernadette grävde fram med händerna, på Marias
beordran. Ur källan rinner ännu idag ett mycket rent och välgörande vattnen, som pilgrimerna
dricker. Detta var kanske det mest gripande moment under vallfärden, i kylan och mörkret
som endast utmanades av tusentals tända stearinljus talade påven om ljuset som den
lilla flickan sett för 150 år sedan, och om kvinnan som stått i detta ljus, iklädd
solen, och som varit ”vacker, vacker, vackrare än någonting annat”.
Vid
källan drack även Benedictus XVI ett glas vatten, som en flicka, klädd som Bernardette
i traktens traditionella dräkt, bar fram till honom. Och påven anförtrodde Maria all
världens smärta och all glädje.
Under söndagens stora mässa påminde Benedictus
XVI de 200000 samlade pilgrimerna om att Jungfru Marias budskap är ett frälsningens
budskap och en inbjudan till omvändelse. Korsets mysterium är anförtrott Maria, sa
han och påminde dem om att när Maria uppenbarat sig i Lourdes, hade upplyst människorna
om att i korstecknet, som är sammanfattningen av vår tro, finns kärlekens kraft som
är starkare än det onda som hotar oss. I korset finns livets och hoppets källa och
Maria uppmanar oss att vända våra blickar till det. I Lourdes väljer Maria Bernadette
för att förmedla sitt budskap om omvändelse, botgöring och bön.
I verkligheten
uttrycker Maria den fulla friheten som grundar sig på hennes värdighet. Denna värdighet
omfattar även människan och hennes värdighet, som trots märkta av synden är räddade
i hoppet som gör det möjligt att bemöta det vardagliga livet.
Benedictus
XVI uppmuntrar den kristna familjen till att vara den plats där stadiga kallelser
kan föddas och mogna, och han avslutar sin predikan med att säga att Maria uppmanar
oss att leva som hon, med orubbligt hopp, i vägran att lyssna till dem som säger att
vi är slumpens offer.
Och vidare under Angelusbönen uppmanade Benedictus XVI
oss människor att inte vara rädda för att visa vår svaghet, våra frågor och vårt tvivel.
Marias kärlek avväpnar varje typ av högmod och falskhet, och inför henne kan vi uttrycka
vår innersta längtan och hopp. Hon hjälper oss att upptäcka att den kristna tron inte
är en börda.