Benedictus XVI:s vallfärd till Sardinien. Aldrig kommer Jungfru Maria göra er besvikna
(08.09.2008) Ungdomar iklädda
traditionella folkdräkter tog emot Benedictus XVI på trappen till Mariasanktuariet
Nostra Signora av Bonaria i Cagliari igår morse. Alla öns kommuner fanns representerade
i smyckade folkdräkter som en önskan att säga till påven att ”vi är alla här”, och
det var toner från ett inhemskt blåsinstrument, ”launeddas”, som mötte påven då han
klev ut bilen. Påvens glädje över att möta denna öns mångtusenåriga kultur var uppenbar,
liksom de troendes stolthet över sina historiska rötter.
Och det var främst
den sardiska ungdomens och familjernas beskydd som påven bad Jungfru Maria om när
han firade hennes 100-årsjubileum som Sardiniens skyddspatron. Inne i sanktuariet
mötte och välsignade påven först en grupp sjuka och som alltid var det var en gripande
stund för de samlade.
Mons. Mani välkomnade Benedictus XVI och sa i sitt tal
att Sardiniens skönhet gör ön till Guds tempel, men det allra vackraste som ett folk
kan skänka Gud är sin tro. Det sardiska folkets tro är inte sofistikerad, men levande
och synlig i bönen. Och detta bekräftade påven i sina ord när han sa ”jag uppskattar
Sardiniens vackra naturen, men framför allt är er starka vördnad för Maria, som är
vacker.
Under sin predikan talade Benedictus XVI om hur kristendomen kommit
till Sardinien; först med erövrarnas svärd, sedan med utlänningarnas tvång, men det
var först när tron fick gro i martyrernas blod som de stolta sardiska själarna lät
sig erövras av den. På Sardinien har det aldrig rått heresier, folkets trofasthet
mot Kristus och påven är uppenbar, och är en del i den sardiska identiteten.
Vi
är här för att hedra Maria, fortsatte påven. Lite visste man för 100 år sedan då Sardinien
lades under hennes beskydd, att 1900-talet skulle bli ett så svårt århundrade. En
bättre beskyddare kan man inte ha, sa påven och här sa han några ord på den sardiska
dialekten, till församlingens glädje – hon är både Guds mamma, dotter, och brud. Och
ytterligare jubel omfamnade påven när han läste en Ave Maria på sardiska.
Här
fortsatte Benedictus XVI om att tala om hur viktig Marias närvaro är i familjer, hem,
skolor och samhället. Maria för Kristus med sig. Evangelisationen behövs överallt:
på arbetsplatserna, i ekonomin, i politiken. Politiken behöver en ny generation engagerade
kristna lekmän, sa Benedictus XVI och Italiens premiärminister Silvio Berlusconi,
som också deltog under mässan, skruvade på sig i sin kyrkbänk. Kompetenta politiker
som med moraliska rättsnören finner lösningar till en hållbar utveckling.
Påvens
uttryckte även ungdomarnas behov av Kristus, och kyrkans behov av strategi i sin pastoralvård
till ungdomarna. Ungdomarna törstar efter Sanning och ideal, även när det verkar som
motsatsen, sa påven. I ungdomens natur finns en sund impuls, men ofta är de offer
för den starka och utbredda likgiltigheten, nihilismen.
Och efter det ledde
påven konsekreringen av Sardinien till Maria, vars styrka är som en ek som överlever
både stormar, torka och eld. Aldrig kommer hon göra det sardiska folket som beger
sig upp till hennes sanktuarium, besvikna, då de ber om hennes hjälp och beskydd.
Vår Fur av Bonaria, barmhärtig och stark.
Så sa påven, och efter mässan
strax före Angelusbönen placerade han en liten båt i guld i hennes hand, som symbol
på Sardiniens kyrkas tro och tillit, och för att stärka ögonblickets högtidliga stund,
ekade båtarnas sirener i bukten under sanktuariet. Påven vände sig till Maria, Sardiniens
ljuva drottning, och bad henne se till familjerna i svårighet, prövade av fattigdom.
Se till ungdomen på denna ö och gå till deras försvar och beskydd. Efter det la han
sin gåva vid hennes fötter - en ros i guld.
Under Angelusbönen fortsatte påvens
bön till Maria, och nu bad han henne beskydda jordens mödrar. Att de med sina makar
må uppfostra sina barn i en harmonisk familjemiljö. Och han bad för de mammor som
ensamma måste bemöta denna svåra uppgift, att de må göra det med hängivelse, trogna
sina uppgifter i familjens, kyrkans och samhällets tjänst.
Under Angelusbönen
riktade sig påvens appell till Haitis befolkning, som prövas hårt av tre orkaner.
Han bad för de mångfaldiga offren och för de hemlösa, och för att den nödvändiga hjälpen
ska nå fram snarast. Även denna ö la han i Vår Fru av Bonarias händer.