Benedictus XVI:s vallfärd till Sardinien. Aldrig kommer Jungfru Maria göra er besvikna

(08.09.2008)
Ungdomar iklädda traditionella folkdräkter tog emot Benedictus XVI på trappen till Mariasanktuariet Nostra Signora av Bonaria i Cagliari igår morse. Alla öns kommuner fanns representerade i smyckade folkdräkter som en önskan att säga till påven att ”vi är alla här”, och det var toner från ett inhemskt blåsinstrument, ”launeddas”, som mötte påven då han klev ut bilen. Påvens glädje över att möta denna öns mångtusenåriga kultur var uppenbar, liksom de troendes stolthet över sina historiska rötter.


Och det var främst den sardiska ungdomens och familjernas beskydd som påven bad Jungfru Maria om när han firade hennes 100-årsjubileum som Sardiniens skyddspatron. Inne i sanktuariet mötte och välsignade påven först en grupp sjuka och som alltid var det var en gripande stund för de samlade.

Mons. Mani välkomnade Benedictus XVI och sa i sitt tal att Sardiniens skönhet gör ön till Guds tempel, men det allra vackraste som ett folk kan skänka Gud är sin tro. Det sardiska folkets tro är inte sofistikerad, men levande och synlig i bönen. Och detta bekräftade påven i sina ord när han sa ”jag uppskattar Sardiniens vackra naturen, men framför allt är er starka vördnad för Maria, som är vacker.


Under sin predikan talade Benedictus XVI om hur kristendomen kommit till Sardinien; först med erövrarnas svärd, sedan med utlänningarnas tvång, men det var först när tron fick gro i martyrernas blod som de stolta sardiska själarna lät sig erövras av den. På Sardinien har det aldrig rått heresier, folkets trofasthet mot Kristus och påven är uppenbar, och är en del i den sardiska identiteten.


Vi är här för att hedra Maria, fortsatte påven. Lite visste man för 100 år sedan då Sardinien lades under hennes beskydd, att 1900-talet skulle bli ett så svårt århundrade. En bättre beskyddare kan man inte ha, sa påven och här sa han några ord på den sardiska dialekten, till församlingens glädje – hon är både Guds mamma, dotter, och brud. Och ytterligare jubel omfamnade påven när han läste en Ave Maria på sardiska.


Här fortsatte Benedictus XVI om att tala om hur viktig Marias närvaro är i familjer, hem, skolor och samhället. Maria för Kristus med sig. Evangelisationen behövs överallt: på arbetsplatserna, i ekonomin, i politiken. Politiken behöver en ny generation engagerade kristna lekmän, sa Benedictus XVI och Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, som också deltog under mässan, skruvade på sig i sin kyrkbänk. Kompetenta politiker som med moraliska rättsnören finner lösningar till en hållbar utveckling.


Påvens uttryckte även ungdomarnas behov av Kristus, och kyrkans behov av strategi i sin pastoralvård till ungdomarna. Ungdomarna törstar efter Sanning och ideal, även när det verkar som motsatsen, sa påven. I ungdomens natur finns en sund impuls, men ofta är de offer för den starka och utbredda likgiltigheten, nihilismen.

Och efter det ledde påven konsekreringen av Sardinien till Maria, vars styrka är som en ek som överlever både stormar, torka och eld. Aldrig kommer hon göra det sardiska folket som beger sig upp till hennes sanktuarium, besvikna, då de ber om hennes hjälp och beskydd. Vår Fur av Bonaria, barmhärtig och stark.


Så sa påven, och efter mässan strax före Angelusbönen placerade han en liten båt i guld i hennes hand, som symbol på Sardiniens kyrkas tro och tillit, och för att stärka ögonblickets högtidliga stund, ekade båtarnas sirener i bukten under sanktuariet. Påven vände sig till Maria, Sardiniens ljuva drottning, och bad henne se till familjerna i svårighet, prövade av fattigdom. Se till ungdomen på denna ö och gå till deras försvar och beskydd. Efter det la han sin gåva vid hennes fötter - en ros i guld.

Under Angelusbönen fortsatte påvens bön till Maria, och nu bad han henne beskydda jordens mödrar. Att de med sina makar må uppfostra sina barn i en harmonisk familjemiljö. Och han bad för de mammor som ensamma måste bemöta denna svåra uppgift, att de må göra det med hängivelse, trogna sina uppgifter i familjens, kyrkans och samhällets tjänst.

Under Angelusbönen riktade sig påvens appell till Haitis befolkning, som prövas hårt av tre orkaner. Han bad för de mångfaldiga offren och för de hemlösa, och för att den nödvändiga hjälpen ska nå fram snarast. Även denna ö la han i Vår Fru av Bonarias händer.