Världskongress om själavård åt zigenare

(02.08.2008)
Den sjätte världskongressen om själavården åt zigenare hålls i dagar - d.v.s. mellan den 1 och 4 september - i Freising, i Tyskland. Kongressen har organiserats av det Påvliga rådet för själavården åt migranter och nomader - och i samarbete med den tyska biskopskonferensen. Temat är ”de unga zigenarna och deras plats i Kyrkan och i samhället”.

Till kongressen har bl.a. inbjudits biskopar, pastorala arbetare och representanter för zigenarna själva från alla de länder, där det existerar en speciell själavård för dem - d.v.s. de europeiska länderna, Brasilien och Indien. För första gången deltar även delegationer från Chile, Filippinerna och Indonesien i kongressen.

Kongressens drygt 150 deltagare, som representerar 25 länder, där det finns adekvata strukturer för själavården åt zigenare, är bl.a. engagerade med att granska de unga zigenarnas andliga och materiella behov.

Det finns omkring 36 miljoner zigenare i världen, och de är spridda lite överallt i Europa, i Nord- och Sydamerika och i en del länder i Asien. Omkring 18 miljoner zigenare lär leva i Indien, som är ursprungslandet till detta folk. Vad Europa beträffar, så talar Europarådets officiella uppgifter om mellan 9 och 12 miljoner, med en stor koncentration av zigenare i Östeuropa. Även i USA lever nästan en miljon zigenare.

Zigenarfolket består av olika grupper, bland vilka de mest kända är Rom, Sinti, Manousche, Kalé Yéniches och Xoraxané. Vatikanradion har gjort en intervju med sekreteraren i det Påvliga rådet för själavården åt migranter och nomader, mons. Agostino Marchetto, om rollen som de unga zigenarna är kallade till att utföra i Kyrkan och i samhället:

”Dagens ungdomar är de som kommer att bilda morgondagens samhälle - ländernas framtid ligger i deras händer. Det är på dem som staternas uppmärksamhet och förväntningar är koncentrerade för att uppnå en bättre framtid. Därför är det nödvändigt att ”investera” på ungdomarna, d.v.s. ge dem möjligheten till undervisning och yrkesutbildning, till att utveckla den stora mänskliga och andliga potential som de bär inom sig. Tyvärr är zigenarungdomarna, i regel, mer utsatta för olyckliga situationer och diskriminering i förhållande till sina jämnåriga gadjé, d.v.s. icke-zigenare.

Så med denna kongress vill vi ägna oss åt zigenarungdomarnas andliga och materiella behov för att anmäla och råda bot på de svåra situationer, som de lever i och sedan identifiera lämpliga sätt för att stödja deras mänskliga och religiösa uppfostran liksom deras yrkesutbildning. Dessutom kommer vi att ge dem möjligheten till att uttrycka sina egna förväntningar och behov för att främja en verklig integration - som inte är assimilation - och ett större deltagande i de projekt och beslut och aktiviteter, som angår dem”, säger mons. Marchetto och på frågan om vilket budskap han skulle vilja komma från kongressen i Freising till alla zigenarsamfund och de länder, som, ibland, med svårigheter är engagerade med att ta emot dem, säger han:

”Först av allt vill jag att det skall vara ett budskap om solidaritet och gemenskap. Det är vår önskan att försäkra zigenarna om, att de står i centrum för Kyrkans uppmärksamhet, för de är barn till samme Fader. Även om de ofta är förvisade till en tillvaro på samhällets skuggsida, fortsätter de att inneha platsen, som de är har rätt till i ”Kyrkans hjärta”, såsom Påven Paulus VI sade. Vi vill uppmuntra de unga zigenarna till ett konkret och varaktigt engagemang för att förbättra levnadsförhållandena för sitt folk och för att försvara den egna värdigheten och de egna rättigheterna. Samtidigt kommer man inte försumma att även påminna dem om plikten att anta alla skyldigheter, som ett ansvarsfullt deltagande i det sociala, politiska och kyrkliga livet medför.

Och sedan vill vi rikta en vädjan till människorna av god vilja och alla samhällen, som tar emot zigenarna, att det skall råda förtroende och respekt, förståelse och ömsesidig förståelse. Det är just nödvändigt att erinra om att respekten för människans transcendenta värdighet är den högsta principen, som skall styra den mänskliga, kulturella och religiösa samlevnaden. Det är alltså en anbefallning att låta sig involveras i en större öppning med konkreta handlingar för hjälp och stöd.

Och slutligen en appell till staterna om att anta en lagstiftning som verkligen försvarar zigenarfolkens rättigheter och skyddar dem från diskriminering, rasism och marginalisering. Dessutom en vädjan till en öppen och konstruktiv dialog med zigenarnas representanter”.