Påven om Augustinus - ett motgift till tanken att individen är alltings måttstock

(29.08.2008)
Den 28 augusti firade vi den Heliga Augustinus och vi har under några lördagar med Olle Brandt fått höra Benedictus XVI: s reflektioner om denna viktiga kyrkofader. De två är så nära varandra att man ibland kan undra varför påven inte valde namnet Augustinus då han valdes till Petrus efterträdare. Benedictus XVI har kallat Heliga Augustinus för "den största Fadern i den latinska kyrkan". I sina reflektioner förklarar han varför: "Han lämnade en mycket djup prägel på det kulturella livet i västvärlden. Man kan säga att alla vägar i latin kristen litteratur leder till Hippo, den ort i norra Afrika där han var biskop från år 395 fram till sin död år 430.”


Påven sade att:” Hans bekännelser är en enastående andlig självbiografi. Detta är hans mest berömda arbete och det med rätta, eftersom hans fokus på det inre livet och dess psykologi utgör en unik modell i västerländsk kultur, även för icke-religiösa, moderna tider. Hans uppmärksamhet på det andliga livet, på ”jagets” mysterium och Guds mysterium som är dold i "jaget" är något alldeles speciellt. Den är utan jämförelse och förblir en andlig höjdpunkt".


Den engelska filosofen Whitehead sade de bevingade orden att ”all västerländsk filosofi är fotnoter till Platon”. På samma sätt säger påven, att all västerländsk psykologi är fotnoter till Augustinus. Om den franska renässansfilosofen Descartes hade förstått förhållandet mellan "jaget" och den Gud som skapat den, skulle han inte ha gjort misstaget att börja där han gjorde: med hans kända ord ”Jag tänker därför är jag” som gör individen till alltings centrum. Benedictus XVI, precis som Johannes Paulus II före honom, är fascinerad av Augustinus eftersom de ser i honom ett motgift till upplysningstiden som gjorde individen till alltings måttstock.


Påven, lik Augustinus, har hela sitt liv följt sin intellektuella kallelse och han tror att Gud är tillgänglig för det mänskliga förnuftet eftersom, som han sade i sitt tal Regensburg, är Gud själv ursprunget till den rationella principen i Logos, ordet som uppenbaras i de första 14 verserna av Johannesevangeliet. Men Augustinus lik påven är inte en kall och avlägsen akademiker. Som Augustinus bekännelser visar på varje sida, hade han en kärleksfull livsglöd och det är Augustinus som verkligen är ursprunget till den franska filosofen Pascals bevingade ord: "Hjärtat har sina skäl, som förståndet inte fattar.”


Påven säger att:” Dessa två dimensioner, tro och förnuft, kan inte separeras eller vara i opposition. De måste alltid gå hand i hand, för de är, som Augustinus säger, "de två krafter som leder oss till kunskap". Augustinus sade att "Jag tror för att förstå och jag förstår för att bättre tro". Detta är precis den balans som påven ständigt förkunnat i sin egen andliga resa.


Påven hävdar att Augustinus är ett helgon som är särskilt relevant för vår tid. "Det förefaller mig, har påven sagt, som om hoppet att finna sanningen måste återställas för mänskligheten." För i Augustinus dagar, som i våra, fanns det gott om folk som sade att den enda sanningen är att det inte finns någon sanning och att en åsikt har lika mycket värde som en annan. Under hans predikningar och hans skrifter, utropar Benedictus XVI att genom Guds nåd och genom förnuftet han gav oss är sanningen tillgänglig.


I slutet av hans reflektioner om Heliga Augustinus, citerade påven denna vackra passage från Augustinus sista tid som på det enklaste och djupaste vis förklarar relation mellan Skaparen och skapelse: ”Du var hos mig, men jag var inte hös dig. ... Du kallade mig, du ropade, du bröt igenom min dövhet. Du bländade mig och botade äntligen min blindhet.” Augustinus genomträngande intelligens och hans utsökta ömhet erbjuds av påven åt alla, som om den Helige Fadern på något vis sträcker ut sina armar för att nå oss.