(12.08.2008) Biskop Giampaolo
Crepaldi, sekreterare I det Påvliga rådet för rättvisa och fred, understryker vikten
av att placera naturen inom ramen för förhållandet mellan Gud och människan.
Biskop
Crepaldi försvarar Kyrkans sociala lära, som styr en mellankurs mellan de två misstagen
att antingen se naturen i absoluta termer eller att se naturen enbart som ett redskap.
Naturen har placerats i händerna på mänskligheten och den bör användas ansvarsfullt
och varsamt.
Den mänskliga personen är utan tvekan överlägsen resten av den
skapade världen, på grund av att hon äger en odödlig själ, säger biskop Crepaldi.
Men människan har inte något absolut herravälde över skapelsen. Våra åtgärder ska
präglas av både naturvård och utveckling.
Biskop Crepaldi sammanfattar
de viktigaste punkterna i kyrkans undervisning om ekologiska frågor och basera sig
på den sociala doktrinen. Den 10 budorden är följande:
1) Den mänskliga personen,
som skapats i Guds avbild, är överlägsen alla andra jordiska varelser och hon bör
använda sin överlägsenhet med ansvar. Kristi inkarnation och hans lära vittnar om
naturens värde: ingenting som finns i denna värld är utanför den gudomliga planen
för skapelse och försoning.
2) Vi får inte se naturen som ett redskap att
manipulera och utnyttja. Inte heller bör vi göra naturen till ett absolut värde,
eller sätta den över vår mänskliga värdighet.
3) Frågan om miljön omfattar
hela jorden, eftersom det rör sig om det gemensamma goda. Vårt ekologiska ansvar ärvs
även av kommande generationer.
4) Det är nödvändigt att bekräfta etikens och
de mänskliga rättigheternas primat över tekniken, för att på så sätt bevara den mänskliga
värdigheten. Den centrala referenspunkten för alla vetenskapliga och tekniska utvecklingar
måste vara respekten för den mänskliga personen, som i sin tur ska behandla andra
skapade varelser med respekt.
5) Naturen är en gåva som erbjuds av vår Skapare
för det mänskliga samfundet, anförtrodd mänsklig intelligens och moraliskt ansvar.
Det framgår alltså att det inte är olagligt att ändra ekosystemet, så länge detta
sker inom ramen för en respekt för dess ordning och skönhet, och med hänsyn till nyttan
av varje varelse.
6) Ekologiska frågor belyser behovet av att uppnå en större
harmoni både mellan åtgärder som syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen
och sådana som riktas till att bevara ekologin och mellan nationella och internationella
lagar. Den ekonomiska utvecklingen måste dessutom ta hänsyn till naturens integritet
och rytm, eftersom naturresurserna är begränsade. Och all ekonomisk verksamhet som
använder naturresurser bör även täcka kostnaderna för skyddet av miljön.
7)
Omsorgen om miljön innebär att vi aktivt bör arbeta för en integrerad utveckling av
de fattigaste regionerna. Världens varor bör delas på ett rättvist och välgörande
sätt. Principen om varornas samhällsomfattande öde ger en grundläggande orientering
för att hantera det komplexa sambandet mellan ekologi och fattigdom.
8) Samverkan
genom internationella avtal, understöd av folkrätten, är nödvändigt för att skydda
miljön. Det kollektiva ansvaret för miljön måste fastställas på juridisk nivå. Dessa
lagar och avtal bör styras av kraven för det gemensamma goda.
9) Den mänskliga
livsstilen bör inriktas i enlighet med principerna för nykterhet, måttlighet och självdisciplin,
både på det personliga och på det sociala planet. Människan måste omvända sig från
en konsumtionensmentalitet och främja produktionsmetoder som respekterar den skapade
ordningen och tillfredsställer de grundläggande behoven hos alla. Denna förändring
av vår livsstil skulle vara hjälpt av en större medvetenhet om det ömsesidiga beroendet
mellan alla invånare på jorden.
10) Miljöfrågor måste ha ett andligt perspektiv,
inspirerade av att skapelsen är en gåva som Gud har placerat i händerna på mänskligheten.
Människans relation till den skapade världen bör vara en av tacksamhet. Världen leder
människor tillbaka till det mysterium som är Gud som har skapat den och fortsätter
att hålla den vid liv. Om vi ignorerar Gud, töms naturen på sin djupaste innebörd
och lämnas utarmad.