För att bli fri räcker det inte med att riva ner murar. Kardinal Tarcisio Bertone hemkommen från Vitryssland.

Vi ska nu återge delar av en intervju med Vatikanens statssekreterare, kardianl Tarcisio Bertone som just är hemkommen efter sin 5 dagar långa resa i Vitryssland.
För att bli fri, räcker det inte med att riva ner murar. Man måste även vara fri inombords, och det blir man först när man i Jesus möter Sanningen om Gud. Detta är det budskap som kardinal Bertone lämnade kyrkan i Vitryssland när han for tillbaka till Rom på söndagskvällen. Efter sin hemkomst berättar kardinalen i en intervju om hur katolikerna i Vitryssland bidrar till den materiella återbyggnaden av landet som klivit ur kommunismens aska.
Katolikerna i Vitryssland är en minoritet, men en levande och aktiv sådan, som offentligt och med entusiasm vittnar om sin tro, sa Bertone. Både unga och gamla undervisas i sin tro, en tro som prövats hårt av omänskliga förföljelser. Idag bidrar katolikerna i landet genom att vittna om de värden som uppskattas av samhället och av de offentliga styrande: livets värde, familjen, undervisningen, hälsovården, med en följd olika generösa solidariska och sociala initiativ, sa kardinal Bertone, vars första besök i Vitryssland var till ett av Caritas hem för behövande. Kardinal Bertone talade mycket om målet med dessa resor som representant för påven. Resor som å ena sidan har den diplomatiska karaktären av statsbesök, där man odlar, förbättrar och förstärker relationen mellan den Heliga Stolen och nationen i fråga. Men han understryker att resornas främsta syfte är att besöka stiften. Statssekretariatets ökade antal resor är en del av den utveckling under de senaste åren som Benedictus XVI:s förändringar i kurian har lett till. Naturligtvis är det svårt att besöka alla stift i ett land. Under det här besöket var Tarcisio Bertone i stiften Minsk, Pinsk och Grodno. Hoppet är att förmedla påvens närhet och specifika budskap.


I mötet med Vitryssland beskriver han den törst han upplevde inom frågor som berörde relationen mellan tro och förstånd. Det finns en uppenbar törst efter Gud. Tron som blev förtryckt under kommunismens makt i landet är nu på väg upp till ytan. Detta var ett tema som jag berörde som jag på universitetet i Minsk, där ortodoxa och katoliker studerar tillsammans på den teologiska fakulteten. Jag fick även möjlighet att se en ballett som handlade om Skapelsen och om människans rebelliska relation till Gud, och som Minsks Bolshoj dansade. Efter föreställningen talade jag med koreografen som är mycket känslig för religiösa teman. Han berättade att samma föreställning hade satts upp för Krakows biskop Karol Wojtyla, och efter föreställningen hade han sagt ”Jag tackar dig i Guds namn”. Glädjen i koreografens röst var rörande, och betydelsen som dessa ord har för honom var uppenbar efter alla dessa år.
Kardinal Tarcisio Bertone beskrev vidare den ekumeniska dialogens utveckling i landet, och relationen till den vitryska ortodoxa kyrkan säger han har nått ett idylliskt samförstånd. Det finns ett hälsosamt samarbete där de katolska kyrkans arbete att bygga nya kyrkor uppfattas som goda tecken att på Guds närvaro i samhället. Detta är inte tolerans utan snarare ett samförstånd som man upplever även mellan andra trossamfund och speciellt mellan de kristna. Efter år av förtryck finns det dock naturligtvis en rädsla och ovana att agera offentligt.
Nya vägar öppnar sig här i Vitryssland, liksom i övriga Östeuropa, som till för en tid sedan varit helt otänkbara, avslutar kardinal Bertone, efter sin fem dagar lång resa i Vitryssland.