"Utan Gud stödjer sig vårt hopp mot tomma intet" - Benedictus XVI inviger Roms stifts
pastorala konferens
(10.06.2008) Igår kväll höll
påven Benedictus XVI ett mycket långt tal i San Giovanni in Laterano basilikan, då
han invigde stiftets årliga konferens, under vilken de personer som är engagerade
i stiftets pastoralvård möts. Årets tema berör hoppet och undervisning, och konferensen
bär titeln: ”Jesus är uppstånden. Undervisa hoppet i bönen, i handlingen, i lidandet”.
Påven fick ett varmt och hjärtligt mottagande, som han besvarade med att uttrycka
sin uppskattning och sin tacksamhet mot deras stora generositet och engagemang i stiftets
omfattande pastorala verksamhet.
Detta var fjärde gången som Benedictus XVI
deltog under denna invigning. Under tre år var familjen kärnpunkten under denna årliga
konferens men i år är undervisningen i de nya generationerna den centrala frågan.
Det är ett tema som framförallt berör familjen, men som även direkt berör kyrkan,
skolan och samhället, sa påven. Det finns ett akut behov av god undervisning underströk
han i sin inledning, och det är en utmaning som vi alla måste besvara.
Det
är Kristi Uppståndelse som ger oss anledning till hoppet. Hoppet som i uppståndelsen
får den kristna trons sanna dimension. Hoppet som förvandlar och stödjer våra liv,
och frigör oss från tvetydiga och falska alternativ som under seklernas gång har försvagat
vårt hopp. I detta hopp fylls vår vardag av meningsfull strävan och längtan efter
denna fullkomliga glädje som vi kallar det eviga livet, och det är därför som vi orienterar
vår själ och vår existens i den riktningen, sa påven.
Vårt hopp ger även mening
till de handlingar var och en av oss gör för att göra denna värld vi lever i mer rättvis.
Samtidigt som vårt hopp berör oss personligen, är det vidare än så. Vårt hopp omfattar
kyrkan, hela den mänskliga familjen. Först när mitt hopp omfattar de andra, är det
ett hopp även för mig, sa påven och citerade sin encyklika Spe Salvi – Räddade i Hoppet.
Att leva det kristna hoppet i en värld som är märkt av missmod, besvikelser
och uppgivenhet, är inte lätt eftersom detta inte bara är motsägelsefullt mot det
stora hoppet utan även mot vårt mindre hopp att uppnå vardagliga mål. Framtiden känns
osäker som om det bästa hör till det förflutna. Å andra sidan finns höga förväntningar
på forskning och teknologi, fortsatte påven. Det vore fel att förneka det stora bidrag
som forskning och teknologi har medför till vår jord och till våra liv. Men det vore
samtidigt mycket närsynt att ignorera att utvecklingen lägger oändliga onda möjligheter
i människans händer. Forskning och teknologi kan aldrig ge vårt liv en mening eller
lära oss att skilja på gott och ont. Och åter igen citerade påven Spe Salvi – det
är inte forskningen utan kärleken som räddar människan, och detta gäller även i världsliga
sammanhang.
Här kom påven till kärnpunkten av sitt budskap: inget hopp utan
Gud. När Gud lämnas åt sidan förlorar allting sin stabila plats, och allt vårt hopp
stödjer sig mot det tomma intet. Det är därför som det är viktigt att veta att för
att kunna utbilda i hoppet måste vi öppna för Gud. Benedictus XVI understryker här
bönens vikt. Vi måste placera oss i Guds åsyn, för i hans ljus faller lögner och hyckleri.
Att öppna oss för Guds åsyn är att förnya oss och befria oss. I vårt samtal med honom
lär vi oss att ta ansvar för varandra.
Om man lever med hoppet i Gud, tar
ens beteende och livsstil en form av ödmjukhet, i vetskapen om att man inte kan lösa
alla problem med egna krafter. Man söker inte heller efter egen framgång. Tillit,
ihållighet och mod är andra kännetecken på människor som lever i hoppet. Den troende
vet att trots svårigheter och misslyckanden är hans liv skyddat av Guds kärlek som
aldrig förgår. Allting har en mening och bär frukt.
Detta var en sammanfattning
av Benedictus XVI budskap till stiftets årliga konferens om pastoralvård.