Jordbruksreformer i strävan efter "rätten att inte vara hungrig"

(06.06.2008) Nu räcker det med ord – det är dags för handling. Igår avslutades FN konferensen i Rom, det toppmöte som FAO utlyst i.o.m det akut växande jordbrukskrisen och hungersnöden i världen. Över 40 statsmän, representanter för 183 länder, och experter inom ämnet har under tre dagar talat om det som beskrivs som en apokalyptisk situation. Över 800 miljoner människor dör av hunger varje år och denna förskräckliga siffra kan dessutom stiga drastiskt om man inte agerar snarast.

Alla är enade om behovet att agera för att stödja jordbrukare i de utsatta områdena, och lösa de hinder som blockerar distributionen av föda.Besvikelsen efter FAO:s toppmöte är dock uppenbar, liksom att svårigheten att enas om en metod att besegra hungersnöden är uppenbar. Nu frågar man sig framför allt vad man ska göra av alla de miljontals dollar som internationella institutioner och regeringar har lovat att skänka

Benedictus XVI budskap till FAO:s konferens mottogs med mycket uppmärksamhet. Många var de statsmän som bad om privat audiens hos påven i samband med sitt besök i Rom, men eftersom den Heliga Stolen inte kunde tillfredställa dem alla var påven tyvärr tvungen att säga att det var omöjligt att ta emot någon. Han svarade dem alla och hoppades att kunna ta emot dem vid nästa tillfälle.

I samband med toppmötet har det påvliga rådet för Rättvisa och Fred gett ut en översikt över jordbruks- och kosthålls- situationen i världen, för att uppmuntra ansvarskänslan och solidariteten hos män och kvinnor av god vilja att söka adekvata lösningar för hela den mänskliga familjens bästa.


Redan år 2005 började basmatpriserna stiga, något som har skett även tidigare, men vad som skiljer sig är att stigningarna berör alla produkter och att priserna är ihållande. Anledningarna är många och skiftande. Ett av problemen hos de nationer som är de stora sädesslags- producenterna och exportörerna, Kina, Vietnam, Bangladesh, Indonesien och Australien är svåra klimatiska förhållanden som påverkat produktionen. Många av världens stora producenter, som Kina, har även minskat sin export i rädslan att inte kunna tillfredställa det interna behovet. Även detta är en av orsakerna till att priserna ökar i övriga världen.

En annan anledning är att som följd av energiprisets ökning har även gjort jordbruksproduktionen dyrare, förutom kostnaden att transportera produkterna från landsbygden till marknaden. Prisökningen på oljan gör det även lönsamt att producera alternativa drivmedel, såkallad biobränsle, vilket har fått som följd att jordbrukare har valt att odla detta biobränsle och ökat den lokala bristen på sädesslag.

Ytterligare en anledning är att prisstigningen på basföda, har gjort att den internationella finansvärlden har fått upp ögonen för den marknaden, och börjat investera och spekulera i basföda, vilket ytterligare har ökat priser.

Om man sedan ser på samhällsstrukturen som har lett till dagens krissituation måste man skilja på efterfrågan och tillgång. Vad gäller efterfrågan bär den ekonomiska tillväxten och konsumismen ett stort ansvar, läser vi vidare i rapporten. Efterfrågan på spannmål har minskat i.o.m att man har råd att köpa proteinrikare produkter som kött och ost. Detta har lett till att jordbrukarna odlar föda till djuren istället för spannmål som riktar sig till att föda människor. Detta är en 30 år lång utveckling som den rika västvärldens efterfrågan har ansvar för.

När de industrialiserade ländernas bönder fick bidrag för sin produktion sjönk priset på den internationella marknaden, vilket gjorde produktionen och exporten mindre lönsam i utvecklingsländerna, och folket på landsbygden tömdes som följd i de fattigare länderna då befolkningen sökte sig till städerna, vilket försvagade deras autonomi att föda sig. Den största delen av världens fattiga länder importerar sina spannmål med allvarliga följder för sin egen kapacitet som producent.

Hungersnödens främsta offer är barnen. Enligt FN:s beräkningar innebär en 1% prisökning på basvaror att 16 miljoner riskerar att falla in i den växande gruppen svältande människor. Med dagens ökning innebär det att från och med idag till år 2015 ökar antalet till 1 miljard 200.000.000 kroniskt undernärda.

EU har nu beslutat att bidra med ytterligare 117, 25 miljoner euro i humanitär hjälp. Förutom behovet av akuta ingrepp är det nödvändigt att utveckla en stabil situation i långtidsperspektiv, och vända på situationen så att prisstigningarna blir ett tillfälle för utvecklingsländerna att växa och utveckla sin produktion. Här behöver de fattiga bönderna hjälp så att deras produkter når marknaden. De behöver även ha tillgång till basbehoven som jord, frön, gödsel och vatten.

Redan år 1997 publicerade det påvliga rådet för Rättvisa och fred ett dokument med riktlinjer för att främja jordbruket i utvecklinsländerna, med titeln : ”För en bättre fördelning av jorden. Jordbruksreformens utmaning”. Denna skrift belyser det dramatiska problemet ur olika synvinklar, mänsklig, etisk och social.

 När vi i år firar 60 års- jubileet för de mänskliga rättigheterna är det uppenbart att den mest primära rättigheten, rätten att inte vara hungrig, inte råder. Nu måste alla medlemmar i samhället inse att de är kallade att samvetsfullt samarbeta för att konkret ändra på detta.