"Vi är skapade fria, men inte ensamma" - Benedictus XVI firar Kristi Kropps och Blods
fest.
(23.05.2008) Benedictus XVI firade Kristi Kropps och Blods fest igår med en högtidlig
mässa framför San Giovanni in Laterano basilikan, och efter det följde den traditionella
processionen till Santa Maria Maggiore basilikan. Efter flera dagars hällregn kom
solen tillbaka till Rom och stadens troende och pilgrimer kunde titta fram under sina
paraplyer.
Påven inledde gårdagens predikan med en reflektion över festens
betydelse. Han sa: ”Efter påsken, som sträcker sig mellan fastans 40 dagar före, till
pingsten 50 dagar efter påsk, inbjuder liturgin oss att fira tre högtider med en sammanfattande
karaktär: Kristi Lekamen, den Heliga Treenigheten och Jesu Heliga Hjärtas fest. Svaret
på meningen med dagens högtid får vi i själva firandet. ”Vi är förenade runt
Guds altare för att vara tillsammans i hans närvaro, och vid processionen vandrar
vi med Gud. Högtiden avslutas med den eukaristiska välsignelsen då vi böjer oss
för honom som gav sitt liv för oss. Dessa tre handlingar: att förena oss i hans närvaro,
att vandra med Gud och att tacksamt vörda honom, valde påven att understryka i sin
predikan, eftersom de beskriver vår tro och vårt liv.
Vi följer påvens reflektion
vid den första handlingen: förenas i hans närvaro. ”Nu är ingen längre jude eller
grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus!” (Gal 3,28).
I dessa ord upplever man sanningen om den kristna revolutionens kraft, den största
revolutionen i mänsklighetens historia.
Eukaristi kan aldrig vara en privat
ensak, fortsatte påven, något som är reserverat personer med samma åsikter. Eukaristin
förena människor i olika åldrar, kön, social bakgrund och med olika politiska idéer.
Eukaristin är en offentlig kult, det finns inget esoteriskt, i den. Det är inte få
exklusivt utvalda som får delta. Vi har ju inte valt med vilka vi ska möta ikväll,
vi har kommit hit och står här bredvid varandra, förenade i tron att vi är kallade
att vare en kropp. Vi är förenade bortsett vår nationalitet, vårt yrke, vår klass
och vi öppnar oss för varandra.
Detta var från början en av kristendomens
karaktärer som förvekligar sig runt eukaristin, och vi måste vaka över denna aspekt
som hotas av lusten av partikularism, att särskilja sig från andra, sa påven och fortsatte
till nästa aspekt: att vandra med Gud. I Eukaristin frigörs vi från vår förlamning,
Han reser oss igen och får oss att fortsätta framåt. Processionen påminner oss om
att Kristus vill att vi ska resa oss och frigöras från varje typ av modlöshet och
bedrövelse. Hur kan vi stå ut med existensens vallfärd, både vår enskilda och vår
gemensamma vandring, utan Gud-med-oss, den nära Gud, som vi möter i Brödet och Ordet?
Eukaristin är den Gudens sakrament som inte överger oss under vår vandring, men som
går bredvid oss och visar oss vägen. För der är ju inte så att det räcker med att
gå framåt, sa påven, vi måste ju även se vad vi går mot, för lämnar vi vägen, avlägsnar
vi oss från målet. Vi är skapade fria, men inte ensamma. Han kom för att vandra med
oss för att vår frihet skulle få de nödvändiga kriterier som behövs för att välja
rätt väg och vandra den.
Benedictus XVI avslutade sin predikan med att understryka
vikten av den Eukaristiska vördnaden. ”Att gå ner på knä och vörda Jesus som av kärlek
låter sig brytas som bröd, är ett värdefullt botemedel mot mänsklighetens gångna och
nuvarande idolatrier. Att knäböja för Eukaristin är att uttrycka sin frihet, den som
knäböjer framför Kristus kan inte och ska inte knäböja för någon jordisk makt, hur
stark den än är. Den Gud vi knäböjer inför är en Gud som var först med böja sig inför
människan, att komma till hennes undsättning och rädda henne. En Gud som knäböjde
inför oss och tvättade våra smutsiga fötter.
Att vörda Kristi kropp är att
tro att i den där biten bröd, finns Kristus, som ger livet en mening, i hela universum
och i varje liten skapelse, hur kort dess existens än är. I denna vördnad fortsätter
själen att nära sig med kärlek, sanning, fred och hopp, för han som vi knäböjer inför
dömer och krossar oss inte, han frigör och utvecklar oss.
Och det är därför
som vi fylls med glädje när vi förenas, när vi vandrar tillsammans och när vi vördar
Gud, avslutade Benedictus XVI sin predikan på Kristi Kropps och Blods fest.