2008-05-23 10:46:26

"Vi är skapade fria, men inte ensamma" - Benedictus XVI firar Kristi Kropps och Blods fest.


(23.05.2008) Benedictus XVI firade Kristi Kropps och Blods fest igår med en högtidlig mässa framför San Giovanni in Laterano basilikan, och efter det följde den traditionella processionen till Santa Maria Maggiore basilikan. Efter flera dagars hällregn kom solen tillbaka till Rom och stadens troende och pilgrimer kunde titta fram under sina paraplyer.

Påven inledde gårdagens predikan med en reflektion över festens betydelse. Han sa: ”Efter påsken, som sträcker sig mellan fastans 40 dagar före, till pingsten 50 dagar efter påsk, inbjuder liturgin oss att fira tre högtider med en sammanfattande karaktär: Kristi Lekamen, den Heliga Treenigheten och Jesu Heliga Hjärtas fest. Svaret på meningen med dagens högtid får vi i själva firandet. ”Vi är förenade runt Guds altare för att vara tillsammans i hans närvaro, och vid processionen vandrar vi med Gud. Högtiden avslutas med den eukaristiska välsignelsen då vi böjer oss för honom som gav sitt liv för oss. Dessa tre handlingar: att förena oss i hans närvaro, att vandra med Gud och att tacksamt vörda honom, valde påven att understryka i sin predikan, eftersom de beskriver vår tro och vårt liv.

Vi följer påvens reflektion vid den första handlingen: förenas i hans närvaro. ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus!” (Gal 3,28). I dessa ord upplever man sanningen om den kristna revolutionens kraft, den största revolutionen i mänsklighetens historia.

Eukaristi kan aldrig vara en privat ensak, fortsatte påven, något som är reserverat personer med samma åsikter. Eukaristin förena människor i olika åldrar, kön, social bakgrund och med olika politiska idéer. Eukaristin är en offentlig kult, det finns inget esoteriskt, i den. Det är inte få exklusivt utvalda som får delta. Vi har ju inte valt med vilka vi ska möta ikväll, vi har kommit hit och står här bredvid varandra, förenade i tron att vi är kallade att vare en kropp. Vi är förenade bortsett vår nationalitet, vårt yrke, vår klass och vi öppnar oss för varandra.

Detta var från början en av kristendomens karaktärer som förvekligar sig runt eukaristin, och vi måste vaka över denna aspekt som hotas av lusten av partikularism, att särskilja sig från andra, sa påven och fortsatte till nästa aspekt: att vandra med Gud. I Eukaristin frigörs vi från vår förlamning, Han reser oss igen och får oss att fortsätta framåt. Processionen påminner oss om att Kristus vill att vi ska resa oss och frigöras från varje typ av modlöshet och bedrövelse. Hur kan vi stå ut med existensens vallfärd, både vår enskilda och vår gemensamma vandring, utan Gud-med-oss, den nära Gud, som vi möter i Brödet och Ordet? Eukaristin är den Gudens sakrament som inte överger oss under vår vandring, men som går bredvid oss och visar oss vägen. För der är ju inte så att det räcker med att gå framåt, sa påven, vi måste ju även se vad vi går mot, för lämnar vi vägen, avlägsnar vi oss från målet. Vi är skapade fria, men inte ensamma. Han kom för att vandra med oss för att vår frihet skulle få de nödvändiga kriterier som behövs för att välja rätt väg och vandra den.

Benedictus XVI avslutade sin predikan med att understryka vikten av den Eukaristiska vördnaden. ”Att gå ner på knä och vörda Jesus som av kärlek låter sig brytas som bröd, är ett värdefullt botemedel mot mänsklighetens gångna och nuvarande idolatrier. Att knäböja för Eukaristin är att uttrycka sin frihet, den som knäböjer framför Kristus kan inte och ska inte knäböja för någon jordisk makt, hur stark den än är. Den Gud vi knäböjer inför är en Gud som var först med böja sig inför människan, att komma till hennes undsättning och rädda henne. En Gud som knäböjde inför oss och tvättade våra smutsiga fötter.

Att vörda Kristi kropp är att tro att i den där biten bröd, finns Kristus, som ger livet en mening, i hela universum och i varje liten skapelse, hur kort dess existens än är. I denna vördnad fortsätter själen att nära sig med kärlek, sanning, fred och hopp, för han som vi knäböjer inför dömer och krossar oss inte, han frigör och utvecklar oss.

Och det är därför som vi fylls med glädje när vi förenas, när vi vandrar tillsammans och när vi vördar Gud, avslutade Benedictus XVI sin predikan på Kristi Kropps och Blods fest.








All the contents on this site are copyrighted ©.