"Sjung för Herren en ny sång!" Den stora musiken, den gregorianska, Bach, Mozart lever i liturgin i våra kyrkor. Katedralerna är inte medeltida monument utan levande hus, sa Benedictus XVI vid onsdagens audiens

(21.05.2008) Vädrets makter gjorde idag att audiensen måste hållas inomhus, uppdelad i två grupper, en i Peterskyrkan och en i audienshallen. Påven hälsade först på grupperna i Peterskyrkan och gav dem sin välsignelse. När han sedan gick över till audienshallen mottogs han av ett enormt jubel…. Vi ska höra något om vad Påven sade till de engelsktalande pilgrimerna:

Påven talade om kristen poesi och om poeten Romanus som fått tilläggsnamnet "melodikern". Han föddes i Syrien på slutet av fyrahundratalet. Han hade fått en klassisk utbildning, vigdes till diakon och bosatte sig i Konstantinopel. Hans predikningar blev till metriska hymner,s..k. kontakia som bestod av en introduktion och en serie av strofer som slutade med en refräng. Omkring åttionio av dessa hymner har nått ned till oss och de vittnar om det rika, teologiska , liturgiska och fromma innehållet i den tidens hymner.

Dessa s.k. kontakia , komponerade på ett enkelt språk, väl anpassat för åhörarna, var märkbara för deras dramatiska dialog och bruket av talande metaforer. Romanus var en katekist som försökte sprida hela Guds frälsningsplan i Kristus. Hans hymner som finns bevarade i Skrifterna, utvecklar de första lärdas undervisning om Sonens gudomlighet, inkarnationens mysterium, den helige Andes gestalt och roll och Jungfru Marias värdighet. Romanus visar oss värdet av symbolisk kommunikation som i liturgin ar jord och himmel och utnyttjar fantasin, dikten och sången för att höja våra sinnen mot Guds sanning.

I sitt tal till de italienska pilgrimerna underströk Påven hur kyrkorna genom konsten och musiken vittnar om den levande tron. Ikonerna är inte bara vackra bilder, de är uttryck för människans tro och katedralerna är inte bara medeltida monument utan levande hus för människan, där hon möter Gud och där vi människor möter varandra.

Den stora musiken, den gregorianska, Bach , Mozart, hör inte till det förgångna i kyrkorna, den lever i liturgin i vår tro. Tron är levande, den kristna kulturen blir aldrig förgången, den står levande och närvarande. Om tron är levande kan vi även idag svara på uppmaningen:"Sjung för herren en ny sång…"

De engelsktalande pilgrimerna och turisterna fick sin speciella hälsning av Påven som även tackade körerna som i sin sång prisar Gud. Påven slutade med att nedkalla den apostoliska välsignelsen med följande ord ”Över alla engelsktalande pilgrimer , speciellt dem från England , Danmark, Nigeria, Australien och USA nedkalllar jag hjärtligt Guds välsignelse i glädje och frid.”