2008-05-16 10:58:14

"De är förtvivlade!" - Ärkebiskopen i Kirkuk vädjar om att hjälpa de kristna irakierna


(15.05.2008) ”Västerlandet måste ta emot de kristna irakierna, som har lämnat sitt land - och samtidigt göra politiska påtryckningar på USA och regeringen i Baghdad, så att de kristna som beslutar att stanna kvar i sitt land kan göra det i säkerhet och vara respekterade. De kristna i Irak utgör, i själva verket, en rikedom för den universella Kyrkan och får inte bli bortglömda och övergivna inför det projekt för en fullständig islamisering av landet, som extremisterna håller på att utföra”.

Detta är appellen, som mons. Louis Sako, kaldeisk biskop i Kirkuk, har riktat från Freiburg i Schweiz, under en föreläsning på universitetet där. ”De kristna måste inse hur svår tragedin är för de kristna i Irak. De är landets äldsta befolkning och utgör en signifikativ del av dess kultur. Men ofta är de offer för våldsaktioner bara för att de är kristna”, säger mons. Sako. ”De kristna irakierna känner sig ensamma, isolerade och bortglömda. De tror inte på en säker en framtid på grund av den stora tystnaden från världssamfundets sida, och även från Kyrkan - förutom Påven och en del europeiska biskopar”.

”Det är uppenbart”, säger mons. Sako, ”att många människor i Västerlandet inte vet någonting om de kristna i Orienten och glömmer att de finns där sedan kristendomens början. Bara för trettio år sedan utgjorde vi 5% av befolkningen i Irak och idag är vi mindre än 3%. Den förra regimens fall och den amerikanska invasionen har skapat en mycket instabil situation. Landet har blivit ett aktionsområde för terroristerna. Den kulturella klassen har skingrats".

"Sedan år 2006 har situationen förvärrats ännu mer. Extremisterna - vars ledare är utlänningar - har framhävt slutmålet att skapa en islamisk stat. De uppmanar om ”heligt krig” - Jihad - stödjer och uppmuntrar våldet. Det explosiva bältet har blivit raka vägen till Himlen. Attackerna mot kyrkor, kidnappningen av präster i Baghdad och i Mosul, mordet på tre präster, två diakoner och den kaldeiske ärkebiskopen i Mosul har fullständigt förstört hoppet för många kristna”, säger mons. Sako.

"Och utvandringen av de kristna sker just i denna kontext. Det finns 100.000 flyktingar i Syrien, 30.000 i Jordanien, tusentals kristna flyktingar i Libanon, Egypten och Turkiet. De vet att deras vistelse i dessa länder inte kan vara annat än tillfällig och att återvända hem är såsom en dröm! De är förtvivlade! Många andra - framförallt de fattigaste människorna - tar sin tillflykt till det kurdiska området i norra Irak, som de var tvungna att lämna under Saddams regim".

"Den kurdiska regeringen har, tack vare ingripandet av finansministern, som själv är en kristen, återuppbyggt husen i de kristnas hembyar, men det saknas hälsovårdsstrukturer, skolor och arbete. I byarna på Ninive-slätten lever 7.000 familjer, som har kommit från Mosul, Baghdad och Basra. Hyran är hög - många ungdomar kan inte gå i skolan eller på universitetet".

"Vad skall man då göra för de kristna?", säger mons. Sako. "Att med stor publicitet utföra en plan för mottagande av de kristna irakierna i utlandet, skulle kunna ha svåra följder för de som vill stanna i Irak. Den som ger sig iväg, försvagar de som stannar och ger ytterligare en anledning till islamisterna att göra påtryckningar till att lämna landet. Att på detta sätt uppmuntra emigrationen innebär att tömma Irak - och kanske Orienten - på sina kristna invånare. Det är att beröva landet detta särskilda element för andlighet, öppning och möjlighet till dialog".

"Västerlandets diplomatiska och politisk hjälp skall koncentrera sig på USA och den irakiska regeringen - och även på staterna som ger stöd åt islamiseringen av Irak - för att göra så att människornas värdighet och fundamentala friheter respekteras och för att stoppa förföljelsen och den etniska rensningen".

"Vad gäller de kristna familjerna, som redan har emigrerat till Europa, är det en skyldighet att integrera dem och legalisera deras närvaro. För dem som har flytt till de närliggande länderna, så skall de tas emot, som verkligen är hotade eller som har släktingar som redan är bosatta i Västerlandet - de övriga borde få hjälp med att bege sig till de städer, där säkerheten är garanterad, t.ex. till norra Irak".

"Kyrkorna i Västerlandet måste hjälpa oss - jag tror att det för närvarande endast är Kyrkan som kan göra någonting, genom att hjälpa oss, inte endast med orden, utan konkret, för att stanna i vårt land. Prioriteten gäller öppningen av skolor och institut för yrkesutbildning, även av sjuksköterskor - och förverkligandet av små jordbruksprojekt, liksom projekt som gäller ekonomi och hälsovård. Allt detta kommer säkert att skapa arbetstillfällen så att de kristna invånarna skall kunna hysa hopp om att kunna stanna kvar i sitt hemland Irak”.







All the contents on this site are copyrighted ©.