Det ska aldrig behöva vara nödvändigt att förneka Gud, för att ha tillgång till sina mänskliga rättigheter, sa Benedictus XVI under sitt tal till FN:s generalförsamling

(19.04.2008) För att kunna garantera mänskliga rättigheter måste man ansvarfullt försvara den mänskliga värdigheten. Det är 60-årsjubileet av de mänskliga rättigheterna i år som lägger bakgrunden för Benedictus XVI:s reflektioner under sitt tal inför FN:s generalförsamling igår, fredag. Detta var den viktigaste etappen på hans apostoliska resa, och världens förväntan har varit stor. Benedictus XVI gjorde även en appell för religionsfriheten: man ska inte behöva förneka Gud för att få ha tillgång till sina rättigheter.

Benedictus XVI börjar sitt tal med att uttrycka sin tacksamhet till generalförsamlingen och dess ordförande Ban Ki-Moon, och sin glädje över det vänliga mottagandet, och han hälsade alla världens länder genom dess representanter vid FN. Därefter gick han genast till sak. Som min företrädare Johannes Paulus II sa när han talade här 1995, bör FN vara ett moraliskt centrum i vilket alla jordens nationer känner sig hemma och utvecklar sitt gemensamma samvete till en såkallad ”familj av nationer”.

FN roll och uppgift är att främja freden, rättvisan, personens värdighet och mänskligt samarbetet. Dessa är de ideal som borde finnas i alla internationella relationer, sa påven. Johannes Paulus II talar även om FN:s önskan att genom strukturer stödja harmonin i folkens vardag, vilket, har blivit alltmer viktigt, fortsatte Benedictus XVI, i en tid som upplever den paradox där det mångsidiga samtycket är i kris, eftersom det är underornat få personer val, medan världens problem är i behov av att världssamfundet ingriper kollektivt.

Påven understryker här behovet av att alla nationer agerar med ansvar på internationell nivå, och att det är beredda att agera med god vilja, med respekt för lagar, för att främja säkerheten, miljön och klimatet, arbeta mot lokal och global ojämlikhet, samt stödja solidariteten mot de mest marginaliserade på vår jord. Och här går Benedictus XVI tankar till Afrika som riskerar att endast uppleva de negativa följderna med globalisering.

I den här internationella kontexten är det viktigt att komma ihåg att reglerna och strukturerna som arbetar för att främja det allmänna goda inte är ett hinder för friheten, snarare förbjuder dessa strukturer beteenden som agerar mot det allmänna goda. I frihetens namn krävs det att rättigheter och plikter står i förhållande till varandra, liksom att varje person är beredd att ta ansvar för sina val – val som måste fattas i relation till sin omvärld.

En annan viktig aspekt som Benedictus XVI tar upp är hur världen hanterar resultaten av teknologisk utveckling och forskning. Vissa sätt att använda dessa resultat är en uppenbar kränkning mot skapelsens ordning, sa påven, så till den grad att man inte bara motsätter sig livets helighet, men man kränker den mänskliga personen och bestjäl familjen dess naturliga identitet.

Likaså ska inte heller det internationella ingripandet vad gäller miljön endast garantera en rationell användning av teknologin och forskningen utan sträva efter att återupptäcka skapelsens autentiska bild. Här behöver man inte välja mellan etik eller forskning. Det handlar snarare om att anamma en forskningsmetod som respekterar etiken.

Varje stats främsta uppgift är att skydda sin befolkning mot kränkningar mot de mänskliga rättigheterna, liksom skydda befolkningen vid humanitära kriser, vare sig de är framkallade av naturen eller människan. Om en stat inte kan garanter sin befolkning detta skydd ska världssamfundet ingripa. Världssamfundets ingripande ska inte tolkas som en påtvingad befallning, som begränsar landets status. Raka motsatsen så kan likgiltighet, eller uteslutet ingripande göra riktigt stor skada.

Det som behövs är en djupare undersökning av hur man ska förebygga och kontroller konflikter, söka varje möjlig diplomatisk väg och uppmärksamma de allra minsta tecken på dialog och önskan att försonas.

Benedictus XVI talar vidare om vikten av att ha en rätt människosyn. När man upphör att tillskriva människan hennes naturliga värde, som överskrider gränsen för det våra sinnen förstår, blir följden den att hennes frihet och värdighet kränks. Och när det händer hotas de objektiva värdegrunder som inspirerar och styr hela den internationella ordningen. På dessa värden bygger även FN och de är orubbligt formulerade och befästa i FN:s stadgar.

Här fortsätter påven med att tala om 60-årsjubileet av deklarationen för de mänskliga rättigheterna. Han säger att: detta för oss in på det tema som vi är kallade till att uppmärksamma nämligen behovet av att erkänna den religiösa grunden, för att kunna främja rättigheterna, oberoende sociala och politiska sammanhang. Erfarenheter lär oss att ofta gäller det lagliga före det rätta. När rättigheterna framstår i lagliga termer riskerar dem att skiljas från den etiska rationella dimensionen, och som är deras grund och syfte.

Benedictus XVI understryker de nya utmaningarna. Nya situationer föds och man försöker skapa nya rättigheter. En kapacitet som uppenbart blir alltmer nödvändig vad gäller livet, är förmågan att skilja på gott och ont. En religiös aspekt på livet hjälper oss att uppnå det – när varje man och varje kvinna omvänder sitt hjärta förpliktigar de sig i att stå emot våld, terrorism och krig och främja rättvisan och freden.

De mänskliga rättigheterna måste omfatta religionsfrihet sa påven avslutningsvis. FN:s ansvar är att inte lägga fram synen på tron med ord som intolerans, diskriminering och konflikt. Denna religionsfrihet måste omfatta både individuell frihet liksom den religiösa kommunitets frihet att utöva sin tro. Det är därför oacceptabelt att en troende måste undertrycka en del av sig själv – sin tro – för att få vara aktiva medborgare. Det ska aldrig behöva vara nödvändigt att förneka Gud för att få ha tillgång till sina rättigheter.

FN förblir en privilegierad plats, i vilken kyrkan har som uppgift att ge sitt bidrag om de mänskliga erfarenheter de har. Dessa erfarenheter har utvecklats genom seklerna i alla kulturer och raser, och kyrkan vill lägga dem till hela den mänskliga familjens förfogade. Påven avslutade sitt tal med att citera sin senaste encyklika där han skriver att: människan uppdrag är att fortsätta det ständigt nya och tunga sökandet efter stabil ordning i allt som berör människan. Detta ligger i varje generations plikt.

Benedictus XVI hoppas att hans närvaro på FN ska vara ett tecken på uppskattning och hopp.