”Blodsutgjutelse skriker ej efter hämd, utan ber för respekt av livet!” – Benedictus XVI:s tidigare inlägg rörande FN

(11.04.2008) Den 15 April börjar Benedictus XVI hans första apostoliska resa till U.S.A. Det blir en fem dagars resa till Washington D.C. och New York City. Resan inkluderar besök till Vita Huset, Ground Zero, ett tal inför FN:s generalförsamling samt en utomhus mässa i Yankee Stadium. Det finns stora förväntningar på honom likaså på innehållet i hans tal framför FN. Under de första tre åren av hans pontifikat har påven blivit lika mycket en moralisk referenspunkt för världen som en teologisk. När han talar lyssnar världen.

Benedictus XVI:s pontifikat har kännetecknats av hans intellektuella granskningar och noggranna skrifter om hur en tidlös tro korsas med samtidens liv. ”En av påvens centrala bekymmer har alltid varit att försona tron med det moderna förnuftet”, säger Mary Ann Glendon, USA:s ambassadör vid den Heliga Stolen, ”han vill visa hur tron kan bemöta upplysningens individualism.”

Resplanen kommer även att belysa påvens speciella intresse för USA. Benedictus XVI har ofta uttryckt sitt intresse för hur U.S.A. löser relationerna mellan kyrkan och staten. Det är en modell som står i kontrast till Europas tendens att undvika offentliga trosbekännelser. ”Vi är en nation som traditionellt värderat trons oumbärliga plats i det demokratiska projektet”, förklarar Mary Ann Glendon, ”kultur kommer före politik och religion är kulturens hjärta.”

Trots att påven kritiserat USA:s politik i Irak är båda sidor nu fokuserade på att återuppbygga det sargade landet. Den tyska påven och den amerikanska presidenten träffade varandra i Vatikanen förra året och de verkar ha en god och vänskaplig relation.

Vi får vänta tills påven får ordet i FN men vi kan blicka tillbaka på hur Benedictus XVI tidigare uttalat sig om den internationella politiken. Ett exempel var då han som Kardinal Joseph Ratzingers talade till journalister i Trieste i Italien den 20 september 2002 om varför USA inte borde invadera Irak unilateralt:

”Förenta Nationerna existerar”, sade Kardinal Ratzinger. ”Det är FN som måste avgöra. Det är nödvändigt att denna samling av nationer och inte att en individuell makt avgör. Att FN vill undvika krig är för mig tillräckligt bevis på att skadan skulle bli större än de värden som man skulle försöka rädda. FN är det redskap som skapades för att upprätthålla politikens moraliska samordning, efter Andra Världskriget.”

Påve Benedictus XVI uttryckte vidare följande ord till diplomaterna ackrediterade vid den Heliga Stolen den 9 januari 2006:

”Säkerligen, måste en av huvudmålen för diplomatin vara att leda samtliga parter i en konflikt, till insikten att om man verkligen är engagerad i sanningens tjänst, måste man medge sina misstag och inte bara peka på de andras misstag. Vidare sa han, "man inte kan neka till att öppna sig själv för förlåtelse, både efterfrågad och beviljad förlåtelse. Att tjäna sanningen - vilket ligger nära deras hjärtan - manar dem till fred. Blodsutgjutelse skriker ej efter hämnd, utan ber om respekt för livet, för freden. Må kommissionen för fredsbyggandet, nyligen etablerad av FN aktivt besvara mänsklighetens fundamentala begäran, genom alla de inblandades villiga samarbete.”

Påve Benedictus XVI hade förra året under världsfredsdagen den 1 januari 2007 detta budskap:

”Att skydda de mänskliga rättigheterna upprepas ständigt av internationella organisationer, i synnerhet av FN organisationen, som själv tog på sig uppgiften att tala för mänskliga rättigheter, i den universella deklarationen från 1948. Deklarationen ses som en moralisk förpliktelse som hela mänskligheten har antagit. Det ligger en djup sanning i detta. Särskilt om man förstår att rättigheterna i deklarationen är baserade, inte endast på besluten tagna av den generalförsamling som godkänt dem, men på människans verkliga natur och hennes okränkbara värdighet som person skapad av Gud. Följaktligen är det viktigt för de internationella organisationerna att inte förlora insikten om de mänskliga rättigheternas naturliga fundament.”

För fyra månader sedan, den 1 december 2007, framförde Benedictus XVI ett tal till katolskt inspirerade ”nongovernmental organizations”. Talet innehöll bland annat dessa ord:

”Internationellt samarbete mellan regeringar har starkt bidragit till skapandet av en mer rättvis internationell ordning. Vi kan med tillfredsställelse se på landvinningar som det universella erkännandet av den juridiska och politiska ställningen av våra mänskliga rättigheter, av våra ekonomiska och sociala rättigheter, av en rättvis global marknad, skyddandet av miljön samt främjandet av den interkulturella dialogen. Samtidigt är den internationella debatten allt för ofta märkt av en relativistisk logik. Denna logik ser som enda garanti för en fredlig samlevnad mellan jordens folk en vägran att erkänna sanningen om människan och hans värde, att inte tala om möjligheten för en etik baserad på den naturliga moraliska lagen. Detta har lett till den besvärliga föreställningen att lag och politik skapar samstämmighet mellan nationer – en samstämmighet begränsad av kortsiktiga intressen eller manipulerade av ideologiskt tryck – den enda verkliga basen för internationella normer.”

Benedictus XVI talade senast om FN då han framförde sin årliga adress till diplomater ackrediterade till den Heliga Stolen, den 7 januari 2008.

”Jag kan inte annat än begråta de ständiga brott förövade på varje kontinent mot det mänskliga livet. Jag vill påminna, tillsammans med män och kvinnor tillägnade forskning och vetenskap, att nya forskningsområden inom bioetiken inte kräver att vi väljer mellan vetenskap och moralitet. Snarare förpliktigar det oss till en moralisk användning av vetenskapen. Samtidigt gläder det mig att FN:s generalförsamling har antagit ett beslut om att medlemsländerna instiftar ett moratorium på dödsstraffet. Jag hoppas att detta initiativ skall leda till en offentlig debatt om det mänskliga livets helighet.”