Benedictus XVI talar om de äldre som modeller för visdom, trohet och omsorg, vid det påvliga familjerådets årsmöte.

(07.04.2008) Benedictus XVI:s helg präglades av söndagens Regina Caelibön på Petersplatsen, och lördagens tal till det påvliga familjerådet, som då avslutade sitt årsmöte. Årets möte hade mor och farföräldrarnas roll centralt i årets temat. Påven lade i sitt tal vikten på deras värde, och hävdade att familjegemenskapen aldrig bör utesluta den tredje generationen.

Och han beklagade sig över trenden i dagens samhälle att parkera medlemmarna i den tredje generationen på en parkeringsplats, som om de vore en onödig börda för de yngre generationerna. Många äldre mor- och farföräldrar upplever att de är i vägen för den övriga familjen, och tar därför själva avstånd och isolerar sig. Tidigare hade de en viktig roll i familjens liv, och de vittnade om omsorg, uppoffring och visdom.

Men som alltid när Benedictus XVI talar om familjeangelägenheter belyser han kärnproblemet, vilket han kallar ”dödens kultur”, och vilket, i det här fallet, den tredje generationen inte undslipper. Trycket på dödshjälp, eutanasi, ökar ständigt i samhället, som svar på livets svårigheter och prövningar. ”Vi måste alltid starkt besvara och belysa det omänskliga i samhället”, sa påven. Och vi måste förena oss i kampen mot den marginalisering av de äldre som den moderna individualistiska mentaliteten driver. Mor och farföräldrar, ja alla äldre, bär på skatter som vi inte får ta del av om vi inte väljer att värdesätta dem. I familjen vittnar de fortfarande om enhet, och om värden som grundar sig på den trohet och enda kärlek, ur vilken tron och glädjen till livet föds”.

”De så kallade nya familjekonstellationerna och den översvämmande relativismen försvagar kärnfamiljernas grundläggande värden, och vi behöver finna snabba botemedel”, fortsatte påven. ”Som svar på den kris familjerna befinner sig i står mor och farföräldrarna som modell. Har inte dem en större stabilitet i sina värden och projekt? Man kan nämligen inte bygga på en framtid utan att hänvisa till den betydelsefulla erfarenhet som det förgångna medför, och utan att ha andliga och moraliska referenspunkter”.

Och påven avslutade sitt tal till det påvliga familjerådet med att säga att tänker man på mor- och farföräldrar, dyker olika bibliska par upp i huvudet som Abraham och Sara, Elisabeth och Zacharias, Anna och Joakim, Jesus mormor och morfar, eller andra äldre som Simeone och Anna. ”Alla dem”, sa påven, ”påminner oss om att i varje ålder ber Gud oss att bidra med våra talenter”.
 I sin Regina Caelibön på söndagen talade Benedictus XVI om den berömda texten i Lukasevangeliet om lärjungarna, som modfällda på vägen till Emmaus, möter den uppståndne Kristus, men inte känner igen honom.

Platsen Emmaus har inte lokaliserats med säkerhet, sa påven. Det finns olika hypoteser, och detta lämnar oss tanken att Emmaus i verkligheten rappresenterar alla platser. Vägen dit är den varje kristen vandrar, ja varje man. På vår väg är den uppståndne Kristus vår reskamrat, för att väcka tron och hoppet i våra liv. En av lärjungarna säger det betydelsefulla orden: ”Vi hoppades…..” Detta förflutna ”vi hoppades” uttrycker deras besvikelse, på honom som hade visat sig stark i ord och handling.

Detta drama som lärjungarna upplevde speglar situationen för många kristna idag. Det verkar som om hoppet i tron har misslyckats. Negativa upplevelser leder till att vi känner oss som övergivna av Herren. Men vägen till Emmaus kan göra vår tro mer mogen och äkta. Även idag är det möjligt att gå igenom påskens eld, med resultatet av en slitstarkare, sannare tro som inte livnär sig på mänskliga ideer, men på Guds Ord och närvaro i Eukaristin.

Påven avlutar med att uppmana oss att gå i mässan. Han sa: Denna underbara text innehåller nämligen hela mässans struktur, avslutade påven. Den första delen då vi lyssnar till hans ord, den andra delen med mötet med Kristus i kommunionen. Om vi livnär oss vid denna tvåsidiga måltid, bygger vi och förnyar vi oss var dag i hoppet, i tron och i kärleken. Mötet med den Uppståndne förnyar oss.

Innan vi fortsätter med vårt program kan vi lägga till att nyheten om den mördade syrisk ortodoxa prästen fader Youssef Adel Abudi, som sköts ihjäl i ett kristet kvarter i Bagdad i lördags. Beskedet bedrövade påven som försäkrade fader Yousefs familj och ärkestiftet Jamil Hawa sin andliga närhet, i sitt kondoleansbrev. Våldsakten mot fader Youssef och den syriskortodoxa kyrkan, är det senaste i ledet av brott mot de kristna i Irak. Hans död följer mordet på den kaldeiske ärkebiskopen av Mosul, Mons. Paulus Farraj Rahho. Påven vädjar återigen till det irakiska folket att ”följa fredens väg och skapa ett tolerant samhälle i det älskade landet Irak”.

Fader Youssef var 40 år gammal och präst i kyrkan uppkallad efter Petrus i ett av de kristna kvarteren i Bagdad. Han var även rektor för en skola med både muslimska och kristna barn. När de beväpnade männen gick till angrepp klockan 12, färdades han i bil, efter att ha avslutat ett kristet bönemöte. Han var sedan en tid hotad vid olika tillfällen, med krav på att lämna sin plats som rektor. Begravningen hölls på söndagen i den syrisk ortodoxa katedralen i Bagdad.