Nu får det vara nog med våld och hat i Irak. Benedictus XVI höjer sin röst på Palmsöndagen. Jesus kom inte som en beväpnad revolutionär.

(17.03.2008) Med Palmsöndagens procession på Petersplatsen igår morse inledde påven Benedictus XVI den Stilla Veckan, som är det liturgiska årets kulmen. Jesus kom inte som en revolutionär med svärd, sa påven, Jesus kom, som Han som älskar till den grad att han offrar sitt liv. Framför kyrkan var tusentals pilgrimer samlade och stora palmblad och olivkvistar vajade i luften. 270 ungdomar skred i påvens procession, eftersom palmsöndagen infaller med stiftets lokala ungdomsdag, en dag som i år är en förberedelse för det nalkande världsungdomsmötet i Australien. Vi ses i Sydney, sa påven till ungdomarna.


Starkast präglades dock söndagen av Benedictus XVI:s fredsappell. Jag är driven att göra en stark appell: Nu får det vara nog med massaker, det får vara nog med våld och hat i Irak! Benedictus XVI:s appell var i minnet av den kaldeiske ärkebiskopen Paulos Faraj Rahho’s beklagliga bortgång. Han var trogen Kristus, Kyrkan och sitt folk trots otaliga hot. Jag lyfter även min röst till det irakiska folket, som bär på följderna av ett fem år långt krig, och som lett till att Iraks civila och sociala liv försvunnit. Älskade irakiska folk, lyft ert huvud högt och var själva dem som bygger upp landets liv på nytt. Låt försoningen, förlåtelsen, rättvisan och respekten mellan alla etniska och religiösa grupper, vara den solidariska vägen till er fred, i Guds namn, sa påven.


Vi vet sedan berättelsen om den tolvåriga Jesus att han älskade Templet i Jerusalem, sa påven under sin predikan. Och på Palmsöndagen leder Jesu väg åter upp till Jerusalem, men hans väg leder bortom templet, hans mål är korset. Vägen upp till Gud går genom korset, sa påven.


På vägen in i Jerusalem hyllar folket honom. ”Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i herrens namn”. Men när han når templet finner han inte en mötesplats mellan Gud och människan, han finner affärsmän som sysslar med affärer på bönens plats. Dessa affärer var tillåtna av auktoriteten, men den i sin tur var korrumperad, sa påven.


Och här ställer påven oss en följd frågor. Detta borde få oss kristna att tänka efter, sa han. Är vår tro riktigt ren och öppen? Är vi medvetna om att begär och idolatri även når våra hjärtan? Låter vi inte idolatri få en plats i vår tro? Tillåter vi Gud att driva ut allt som allt som strider mot Honom?


I templet förklarar Jesus att stunden har kommit då alla ska ”tillbe till Fadern i ande och sanning” (Joh. 4,23). Jesus, som älskar sina egna intill slutet, tar de blodiga offergåvornas plats. Av kärleken till människorna, skänker han den sanna och enda offergåvan - sig själv.


Människan hade gjort om templet till ett tjuvkyffe. Men varje gång människan misslyckas, blir ett nytt tillfälle för Gud att visa oss sin oändliga kärlek, sa påven. Och Jesus, som hade anklagats för att vilja förstöra templet, började istället hela blinda och lama just i templet.


Jesus kommer inte för att förstöra, han kommer inte som en beväpnad revolutionär. Han kommer med den helande gåvan. Han hänger sig åt samhällets minsta mest utsatta och utstötta. Jesus visar hur Gud är den som älskar oss, att hans styrka är kärlekens styrka. Och på detta vis lär han oss vad som alltid kommer tillhöra den sanna trosutövelsen: att hela, att tjäna.


Jesus omringas och hyllas även av barn i Jerusalem. Han hade sagt till sina lärjungar att för att kunna kliva in i himmelriket måste man vara som ett barn, och han själv hade gjort sig liten för att gå oss till mötes i vår förening med Gud.


För att kunna förenas med Gud måste vi lägga vårt högmod åt sidan, för det bländar oss och vill föra oss ifrån Gud, som om han vore vår konkurrent. Vi måste lära oss att se med ett barns hjärta, ett ungt hjärta, som inte hindras av förutfattade meningar och styrs av egenintresse. De små känner igen honom, med fritt och öppet hjärta.


Kära vänner, låt oss förenas i processionen som går igenom historien, och som går Jesus till mötes. Låt honom leda oss mot Gud, som kan lära oss det riktiga sättet satt vara människor på.


Benedictus XVI:s sista hälsningar gick framför allt till ungdomen, som samlats denna dag på Petersplatsen. Min älskade företrädare Johannes Paulus II förenade Palmsöndagen med en årlig ungdomsdag. Mina tankar går till Sydney sa han, där de intensivt håller på att förbereda det internationella mötet mellan den 15-20 juli. Vi ses i Sydney, sa påven till ungdomarna.