Benedictus XVI talar om undervisning, och gör en appell för den utsatta befolkningen i Ecuador.

(25.02.2008) Under helgen har påven Benedictus XVI haft ett intensivt program. På lördagen talade han på Petersplatsen om ungdomar och utbildning i samband med att Roms troende samlats. På söndagsmorgonen besökte han en romersk församlingskyrka innan den sedvanliga Angelusbönen vid tolvslaget.

En god utbildning är möjlig, sa påven, även i ett samhälle där osäkerhet och tvivel råder, och där massmedians modeller är förvrängda. Att detta är en akut och aktuell fråga som står påven varmt om hjärtat, visar det faktum att Benedictus XVI:s reflektioner angående utbildning och uppfostran, som publicerades den 21 januari, àr tryckta i en miljon kopior, nu har skickats ut till Roms hushåll.

50.000 personer var samlade på Petersplatsen på lördagförmiddagen, och förutom lärare och föräldrar var många av dem just ungdomar, som påven under sin reflektion ofta riktade sig till. Underskatta inte evangeliernas oförgängliga värden och kristendomens kulturarv, sa påven till ungdomarna.

Att utbilda och undervisa har aldrig varit en lätt uppgift, och med tiden verkar det bli svårare och svårare. Många lärare och föräldrar är därför lockade att ge upp, eftersom det tycks svårt att urskilja vad deras uppgift består av. Alltför mycket ovisshet och alltför stor misstro råder i vårt samhälle och i vår kultur. Massmedian sprider oavbrutet förvrängda budskap. Detta gör det svårt att erbjuda de nya generationerna något självklart och värdefullt, som ett gott uppförande och konkreta framtidsobjektiv, värda att engagera sig i, med liv och hjärta.

Naturligtvis är det svårt att undvika att känna oro men påven fortsatte: Om vi är här idag är det för att vi känner oss stöttade av ett stort hopp och en stark tillit. Hopp och tillit som föds ur vår tro på Kristus och evangeliet, och som besvarar den oro och ångest som skolan, familjerna och kyrkan upplever i mötet med ungdomskulturen.

Benedictus XVI talade så till föräldrarna och uppmanade dem att hålla ihop med den ömsesidiga kärlek och trohet, som är som näring för barnen och ger dem frid. Er kärlek till era barn måste ge er den sanne uppfostrarens stil och mod. Det innebär att det man gör måste överensstämma med det man säger, att man som förälder vittnar med sitt liv om det man vill lära sina barn, att man står fast och hjälper dem med klarhet att skilja på gott och ont, så att de å sin tur kan utveckla sin hållbara livsregel.

Till de samlade lärarna sa påven att man inte kan begränsa sig till att informera och hålla de stora frågorna om livet och sanningen utanför. Att undervisa, forma och utveckla personer är en ädel konstarten som har blivit anförtrodd er.

Till ungdomarna talade Benedictus XVI om kallelsen och ansvaret över sin egna moraliska, kulturella och andliga utveckling. Ni kan fritt välja om ni vill ta emot sanningens, godhetens och skönhetens skatter i era hjärtan och i er intelligens. Dessa tre skatter har utvecklats genom seklerna och de har Jesus i centrum. Nu ligger det i era händer att förnya och fortsätta denna utveckling i era hjärtan. Frigör det kristna arvet från lögner och fulheter, som gör det omöjligt att känna igen det, och som leder till besvikelse och misstänksamhet.

De ungdomar som uttalade sig för Vatikanradion efter audiensen uttryckte alla glädjen av att känna sig sedda av påven och hur han förmedlade värde och mening. Detta fick vi även höra dagen därpå, på söndagmorgonen då Benedictus XVI firade mässan i en av Roms församlingar, Santa Maria Liberatrice i Testaccio, ett av Roms mest folkliga och karakteristiska kvarter.

Påven log när en av församlingsmedlemmarna läste upp en dikt på Romdialekt, som de skrivit till honom. Romdialekt hör man oftast på röriga marknadsplatser och mellan arga billister i trafiken, men sällan hör man den enkla dialekten uttrycka ord som: ”Benedetto, vi tycker om vad du säger, och på nått sätt vill vi hjälpa till. Vet du vad vi gör då? Jo, du vägleder oss, och vi följer dig”.

Som sagt Benedictus XVI log, och svarade att: ”tyvärr talar jag inte ’romanesco’, men för mig är det fint att få en hälsning på er dialekt, för jag känner att det är ord som kommer från hjärtat”. Under sin predikan hade han talat om risken att en troende utövar en icke autentisk religiositet, där man använder Gud som om han var i våra projekts och önskningars tjänst. Istället för att vi följer hans vilja med tillit, vill vi att han ska förverkliga våra planer och förväntningar.

Så ofta är vår tillit vacklande och vår tro svag och besmittad av magiska och jordiska komponenter, sa påven medan han uppmanade till att återupptäcka meningen med det kristna livet, som innebär ett öppet hjärta som handlar. Möt människor där de är, i hemmen, på arbetsplatserna, på fritiden och visa dem Guds barmhärtiga kärlek. Friheten finns bara i mötet med Sanningen, Sanningen som är glädje och kärlek.

Väl tillbaka i Vatikanen läste påven sin Angelusbön på Petersplatsen vid tolvslaget och hans appell gick denna dag till alla offer vid naturkatastrofen i Ecuador; översvämningar längst med kusten efter vulkanen Tungurahuas utbrott. Påven uppmanade alla till att visa broderlig solidaritet med alla offer som lever i dagarna lever i ångest och lidande. Må befolkningen snarast kunna återvända till vardagens normalitet, sa påven.

(TRYCK "ON DEMAND" PÅ HEMSIDAN FÖR ATT LYSSNA PÅ VÅRA DAGLIGA PROGRAM)