Böneveckan för kristen enhet fyller 100 år. Böneveckan hölls för första gången 1908
i Graymoor i USA. Som tema har man valt ”Be ständigt” från Första Thessalonikerbrevet
vers 5:17 och materialet har sammanställts av ekumeniska organisationer i New York
där det hela började. För snart 100 år sedan, 1908, tog fader Paul Wattson initiativ
till en ”böneoktav” för kristen enhet 18–25 januari. Wattson var en anglikansk präst
i USA men konverterade till den katolska kyrkan. Den 18 januari firade man vid denna
tid Petri stol och den 25 januari firades – liksom nu – Paulus omvändelse. Wattsons
tanke med böneoktaven var att andra kyrkor skulle återförenas med den romersk-katolska. På
1930-talet gav abbé Paul Couturier i Lyon, Frankrike, böneoktaven en delvis ny inriktning.
Hans idé var att människor runtom i världen under denna vecka skulle be om enhet på
det sätt Gud vill och vid den tidpunkt han vill. Inspirationen kom från Kristi bön
om enhet för att världen skall tro, något som vi kan läsa i Johannes evangeliet vers
17:21: ”Jag ber för att de alla ska bli ett och att liksom du, fader, är i mig och
jag i dig, och de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.”
I och med Andra Vatikankonciliet öppnades vägen för ett katolskt samarbete och
exakt 60 år efter Wattsons initiativ, 1968, kunde kyrkorna runt om i världen för första
gången motta frukten av detta samarbete i form av ett gemensamt material för Böneveckan
för kristen enhet. I introduktionen till Böneveckan för 2008 kan vi läsa att den
kristna enheten aldrig kan åstadkommas genom endast mänskliga ansträngningar, eftersom
den är ett verk av den helige Ande. Men med bönens hjälp kan vi göra oss beredda att
ta emot enheten som en Andens gåva. ”Det remarkabla med bön”, skriver man i Introduktion
till temat för Böneveckan 2008, ”är att det första som påverkas är vi själva. Våra
egna sinnen och hjärtan formas av bönen när vi försöker översätta bönen i handling,
det sanna provet på dess äkthet. Andlig ekumenik leder till ett helande av minnen.
Vi konfronterar de svåra händelser i det förflutna som givit upphov till skilda tolkningar
av vad som hänt och varför. Det leder till att vi kan överskrida de gränser som skilt
oss åt.” Bibeln kan inte uttolka sig själv men om någon ifrågasätter det ekumeniska
arbetet kan vi som enskilda kristna ändå läsa om dess vikt. I Efesierbrevet vers 4:4-6
kan vi läsa att: "Det finns en Herre, en tro, ett dop, en Gud" Mot den kristna splittringen
kan vi läsa i första Korinterbrevet vers 1:10 att: ” i vår Herre Jesu Kristi namn
uppmanar jag er bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan
återigen stå eniga i tankar och åsikter.” För att bota splittringen finns det en uppmaning
i Johannesevangeliet vers 13:35 om att: "alla skall förstå att ni är mina lärjungar,
om ni visar varandra kärlek.”