Fredsbudskap under 40 år

I år firas den 40:de fredens världsdag. För 40 år sedan, i december 1967, höjde påven Paulus VI sin röst och uppmärksammade världen om att freden är nödvändig men hotad, och han uppmanade alla människor av god vilja att fira fredens dag. Denna uppmaning ekade starkt över hela världen. Under många dagar talade de stora tidningarna om initiativet, och om hur viktigt det var. Den dåtidens tysta mänsklighet, som var åskådare av världens stora politisk-ideologiska spel, fick en röst i Paulus VI.

Paulus VI ville med världsdagen uppmärksamma behovet av att skydda freden mot nationernas egoism i förhållande till varandra, mot våldet och den desperation det innebär för stora folkgrupper, mot det hot som den ekonomiska obalansen i världen utgör, ja mot just det hot att världens osämja inte konfronteras med förstånd, rättvisa och balans utan snarare med vapnens och dödens makt.

Under sitt pontifikat som varade mellan 1963 och 1978 skrev Paulus VI elva fredsbudskap, med det var först i budskapet 1974 som fredsdagen fick ett specifikt tema. ”Freden beror på dig”. I sitt sista budskap talar Paulus VI om världens oförmåga att styra i fred med fred. Budskapet hade titeln ”Fred och liv”, och han understryker att för att försvara freden måste vi försvara livet, lika sårbara och lidande.

Sedan det första fredsbudskapet har den Heliga Stolen som diplomatisk tradition att sända en kopia av årets budskap till alla regerande länder världen över. Under årens lopp har det blivit allt vanligare att påven i gengäld får ett svar på budskapet, med reflektioner över innehållet i påvens ord.

Under dessa 40 år har världen berikats av dessa fredsbudskap. Men som Paulus VI uttryckte tydligt då dagen instiftades: freden kan inte grunda sig på retorik. Ofta används en falsk fredsretorik i världen för att skyla det egna intresset med hjälp av ett tomt intresse för freden. Det finns ingen fred utan kärlek och rättvisa.

Och här tog hans efterträdare påven Johannes Paulus II över och berikade världen med fredsmodellen. Han skrev 27 fredsbudskap under sitt pontifikat. I sina budskap lyfter han fram fredens medarbetare och protagonister, och visar att det inte är endast specialister som är kallade att arbeta för freden, utan hur alla har ett universellt ansvar för att främja den, med ett konstant arbete varje dag. Freden utvecklas genom tusentals små handlingar varje dag, sa han.

Vi ser i hans teman en tillit till kvinnans roll att uppfostra till fred, och hans tillit till ungdomarna som fredspridare. Och 1990 skriver han att om vår relation med Skaparen är fredlig, likaså är vår relation med skapelsen. 1980 talar han om att sanningen är fredens styrka, och 1981 påminner han om att friheten måste respekteras om man vill uppnå fred. 1997 är temat om du ber om förlåtelse får du fred i gengäld.

Benedictus XVI har hitintills skrivit tre fredsbudskap och de väsentliga elementen i dessa är sanningen, människan och familjen. Det första temat år 2006: ”Freden finns i Sanningen”, och här framstår nihilismen som fredens främsta fiende. Om människan föraktar livet och framtiden kan hon hata och förinta allt. 2007 framhävde han människan som fredens hjärta, och talar om vårt ansvar och vår plikt att främja freden. Gud som har skapat oss utan vår hjälp, vill inte rädda oss utan vår hjälp, säger den Helige Augustinus, och på dessa ord bygger Benedictus XVI sin reflektion om hur vi ska se det faktum att vi är Guds barn, både som en gåva och som en ansvarsfull plikt.

Årets budskap lägger tonvikten på familjen, och om hur mänskligheten ska använda familjen som modell för att uppnå fred. Familjen är sårbar, skriver Benedictus XVI, och när samhället inte anstränger sig för att hjälpa familjerna, berövar de sig själva på en resurs som gynnar samhällets fred.

Ön ekar Paulus VI ord vid FN:s generalförsamling 1965 då han sa:

De ena och de andra.
De ena med de andra.
Inte den ena över den andra.
Aldrig de ena mot de andra.