Sök den sanna glädjen! Benedictus XVI varnar för knarkets konstgjorda paradis under
den 3:e adventsöndagens Angelusbön
Är det fortfarande möjligt att glädjas?, reflekterade Benedictus XVI över under sin
Angelusbön igår på den tredje adventssöndagen, som är glädjens söndag. ”Gläd er alltid
i Herren” (fil 4,4) läser vi i dagens text. Denna klara decembermorgon hade många
pilgrimer sökt sig till Petersplatsen, och med sig hade de sina julkrubbors Jesusbarn
för den traditionella välsignelsen. Varje år välsignar nämligen påven dessa den tredje
advent, och även i år höjde de troende sina Jesusbarn upp mot Benedictus XVI fönster
efter Angelusbönen.
Påvens reflektion denna dag cirkulerade alltså runt vad
sann glädje är och vilka som är fällorna i människans sökande efter glädje. Svaret
på om det är möjligt att glädjas se vi omkring oss, i män och kvinnor i alla åldrar
och samhällsklasser som väljer att leva sina liv i sin nästas tjänst. Det är möjligt
att glädjas. Den saliga Moder Teresa t.ex, var inte hon ett levande vittne på evangelisk
glädje?, sa påven.
Hennes vardag var ett liv i kontakt med den djupaste misären,
med den mänskliga förnedringen och med döden. Hennes själ mötte den svåra prövningen,
då tron vacklar i mörk natt, och ändå gav hon Guds leende till alla. Påven läste ur
hennes skrifter:
Vi väntar otåligt på paradiset där Gud är. Men vi kan leva
i paradiset redan här nere från och med nu. Att glädjas tillsammans med Gud, betyder
att älska som han, hjälpa som han, tjäna som han, vara givmild som han, skriver Moder
Teresa, och på det viset är det, fortsatte påven: Hjärtat fylls av glädje när man
väljer att tjäna de minsta och svagaste.
Gud finner en boning i de människor
som tjänar på detta vis, och Guds boning i vår själ är vår glädje. Om man istället
gör glädjen till en avgud som ska tillfredställa egoismen, väljer man att gå helt
fel väg, sa påven, och när man då gått vilse är det riktigt svårt att finna den sanna
glädjen som Jesus talar om. Denna falska glädje är tyvärr den som många kulturer erbjuder
när de föreslår en individuell glädje istället för Gud. Denna mentalitet finns i sökandet
av njutning till varje pris och snabbt tillfredställande. Man finner den i knarkens
flyktiga värld, där man söker skydd i ett konstgjort paradis, som sedan visar sig
vara helt illusoriskt.
Den kristna glädjen ligger i vetskapen att Gud är med
oss. Han valde att, förutom skulden, anta alla mänskliga villkor. Att bli som oss
så att vi kunde bli som han. Gud är nära och trogen alltid. Denna glädje finns kvar
under prövningarna och i lidandet. Inte på ytan utan i djupet på de personer som lämnar
över till Gud och litar på honom.
Kära vänner, avslutade Benedictus XVI, även
i juletid kan vi gå vilse och förväxla den riktiga festen med den som inte öppnar
våra hjärtan för Guds glädje. Vår moder Maria kan vägen till Betlehem och hon leder
oss dit. Till barnet som föddes för att skänka alla människor glädje.