Benedictus XVI besvarar brevet från 138 muslimska nyckelpersoner
Nu har Benedictus XVI besvarat det brev från 138 muslimska nyckelpersoner till 27
kristna ledare, daterat den 13 oktober, vilket markerade slutet på den muslimska fastemånaden
Ramadan. I det 29-sidiga brevet kunde man bland annat läsa: "Utan fred och rättvisa
mellan dessa två religiösa gemenskaper kan ingen meningsfull fred komma till stånd
i världen. Världens framtid hänger på freden mellan kristna och muslimer." Påvens
svar är adresserat till Jordaniens Prins Ghazi bin Muhammed bin Talal med en inbjudan
till Vatikanen.
Brevets innehåll visar på likheterna mellan de två religionerna.
Till exempel att muslimer och kristna tror på en enda Gud, den Gud som uppenbarade
sig för Abraham. Samt att muslimerna tror Gud belönar dem som tror på honom och följer
hans lag genom att ge dem evigt liv och att han straffar dem som inte vill tro på
honom och som inte följer hans lag genom att utesluta dem från det eviga livet.
Påvens svar bygger på hans första encykel ”Deus Caritas Est” - Gud är kärlek
- samt Andra Vatikankonciliet för formuleringen om Islam. I dessa har Kyrkan inte
haft avsikten att formulera dogmer utan har velat finna vägar för dialog med andra
kyrkor och religioner. Det är därför som Kyrkan har velat finna minsta gemensamma
nämnare att bygga denna dialog på. Man har även därför undvikit att definiera skillnader
och att påvisa fel och heresier. Det behövs inte eftersom det har redan tidigare koncilier
gjort, och de gäller fortfarande.
I brevet hänvisar Påven till sitt tal
i Köln i augusti 2005 då han sa: ” Vi måste stärka värdena i ömsesidig respekt, solidaritet
och fred. Varje människas liv är heligt, för de kristna såväl som för muslimerna.
Vi har ett stort handlingsfält, på vilket vi kan känna oss förenade i de moraliska
grundvärdenas tjänst. Den mänskliga värdigheten, och försvaret av rättigheterna, som
denna värdighet ger, måste vara målet i varje social strävan. Vår ansträngning bör
alltid v sträva efter att förverkliga detta mål. Detta är ett budskap som förmedlas
till oss på ett sätt man inte kan ta miste om, och det är genom den lugna men klara
samvetsrösten.”