Benedikcus XVI uppmanar folkgrupper att värna om samlevnaden med hjälp av den civila moralen

Idag på måndagförmiddagen firade Benedictus XVI den årliga mässan i Peterskyrkan, för de kardinaler som avlidit under det gågna året. Han började sin predikan med att läsa upp deras namn ett efter ett, Salvatore Pappalardo, Frederic Etsou-Nzabi Bamungwabi, Antonio Maria Javierre, Angelo Felici, Jean-Marie Lustiger, Edoardo Gagnon, Adam Kozowiecki och Rosalio Jose Castillo Lara. Påven tackade Gud för det Han gjort för Kyrkan med dessa kardinalers som redskap.

"Med broderlig kärlek minns vi dessa åtta kardinaler, som har varit Jesu vänner i under sitt liv på jorden, och som nu är omringade av Guds eviga kärlek i himlen, sa påven. Sedan påminde han oss om att i bönen för de avlidna i liturgin, finner vi Jesu bön då han säger: "Fader, jag vill att de som du har gett mig, ska vara med mig där jag är" (joh 17,24). "De som du har gett mig", är en vacker definition på de kristna, sa påven. Den största nåd en kristen kan få under sitt liv, är gåvan att få bli Jesu vän.
Dessa kardinaler var män som fadern tagit från världen och "givit" Jesus. De hade naturligtvis olika karaktärer, men gemensamt hade det det viktigaste: Jesu vänskap. De hade den på jorden, och nu då de dött, lever de tillsammans i arvet som aldirg förgår, aldrig fördärvas och aldrig fläckas. När man går igenom prövningarnas mörker finns det ett hopp som inte bedrar oss, och detta hopp finner vi i Jesu fridfulla sätt att lämna över sin vilja till Fadern. Ljuset av den tilliten kan leda oss, och styrka oss då vi förlöjligas och anklagas.


Detta sa Benedictus XVI under sin predikan idag, men nu förflyttar vi oss till söndagens Angelusbön på Petersplatsen där påven gjorde en viktig appell. Han uttryckte sin djupa oro över orolighetrna på gränsen mellan Turkiet och irakiska Kurdistan, där nya problem uppstått. Påven uppmanade till försoning och fredlig lösning. Så många befolkningar har funnit tillfkykt från krigen i dessa trakter sa han, för att fly undan terrorism och osäkerhet, och jag vädjar att man ska se till just dessa människors bästa.

Han talade även om hur viktigt att främja samlevnaden mellan olika folkgrupper i ett land, mellan den lokala befolkningen och emigranterna och att värna om den civila moralen som finns i kulturen i varje land och i varje folk. De som är engagerade i att ta emot emigranter måste vara uppmärksamma, och använda varje medel för att garantera att rättigheter och plikter följs, för denna respekt är grunden till varje sann samlevnad och varje möte mellan folk.

Under sin Angelusbön talade påven om att den enda kraft som kan förnya världen utgår från Guds hjärta, och sprids genom människans hjärta. Nu, idag, kan man stanna upp och ändra liv, sa påven och hänvisade till evangelietexten, där Jesus uppmanar Zaccheo att klättra ner för att idag ska han gästa hans hem. Varför ska Jesus det? fortsatte påven. Jo, för att rädda det som gått förlorat. Fadern, som har så mycket barmhärtighet, vill det.

Påven firade på söndagen den Helige Carlo Borromeo, ärkebiskop i Milano på 1500-talet, som var Johannes Paulus II:s skyddshelgon. Den helige Carlo Borromeo sa att själarna vinner man på knä. Han var bönens förespråkare.