Påvens tal under mässan som firades i samband med att det nya akademiska läsåret startat
Benediktus XVI talade på torsdagen till universitetsstudenterna i samband med den
mässa som varje år firas i början av det nya läsåret i Rom. För att studieåren ska
bära frukt är det viktigt att inse värdet av gemenskap och broderskap, som alla och
var och en av er lär erfara, sade påven under sitt tal till de samlade studenterna.
Försök nu under det kommande året att skapa en stämning av samarbete och engagemang
i studierna som kommer att berika er, och kom ihåg att inte bara anstränga er i aspekter
som forskning, doktrin och kultur, utan att även i den mänskliga och andliga sidan
av studierna.
En timme före mässan fylldes Petersplatsen av de tusental som
mellan Berninis kolonnader strömmade in i kyrkan. Det var präster i svarta fotsida
kaftaner, vita dominikaner, bruna franciskaner med de grova repen knutna om midjan,
nunnor med bländvita hucklen, unga prästkandidater i svart och lekmän i sina bästa
söndagskläder. Medan väntan steg fyllde den katolska kyrkosången, som är en himmel
över jorden, i uråldriga konstfulla tongångar rummet. Plötsligt gick det en ilning
genom mängden, schweizergardet i blått, gult och rött marscherade nerför mittgången
och intog sina platser framför baldakinen, sedan vandrade ett hav av medcelebranter,
biskopar och ärkebiskopar emot altaret. Och där, ett par meter över mängden, såg man
den heliga fadern inta sin plats på altaret mellan de sex höga altarljusen. Jubel
och fotoblixtrar brusade kring den vita och röda gestalten och från mängden hör man:
viva il Papa!
Efter mässan talade påven till de samlade studenterna. Roms
universitet är rika på historiska minnen, sa påven. Generationer av stora helgon och
berömda män har fått sin bildning där. Välj även ni att följa den strömmen, och ägna
dessa viktiga år av era liv år till att fördjupa er i teologiska och humanistiska
ämnen. ”Målet med dessa värdefulla institutioner” – skrev Johannes Paulus II
i encyklikan Sapientia Christiana – ”är att odla och främja kunskapen om det kristna
budskapet och systematiskt förklara dess kärna. Med detta ljus kan man sedan bemöta
tidens nya problem, och presentera sanningen för vår tids människor på ett vis som
passar de olika kulturerna”. Detta, fortsatte påven, är vår post moderna kultur
i ett brådskande behov av. Den nya evangelisationen behöver troslärare och vittnen.
Här i Rom ska ni förbereda er för de apostoliska uppdrag av olika slag som
väntar er, fortsatte påven. Vår tid behöver inte bara evangeliets budskap i sig, men
att detta budskap blir sättet att tänka, att värdera och bete sig. Ta vara på möjligheten
som studierna i Rom ger er, så att ni kan besvara på denna brådskande kulturella och
andliga utmaning. Det är nödvändigt att era teologiska och humanistiska studier går
i jämn takt med med intima vänskap med Kristus.
Han talade om människans
naturliga vetgirighet och hur den aldrig kan stillas förrän vi nåt fram till tingens
yttersta orsak och dess väsen. Men att denna orsak är Gud och att målet för den mänskliga
existensen är därför att se Gud i hans väsen. Han varnade hur människan genom det
materiella ofta har vänts sig bort från det andliga.
Och vidare, att genom
Guds förkroppsligande kan den mänskliga naturens värdighet manifesteras, när Gud,
utan att bli mindre Gud, med sin gudomliga natur förenade en verklig mänsklig natur,
sammansatt av en mänsklig kropp och en mänsklig rationell själ i Jesus Kristus. Detta
gjorde det möjligt för det skapade intellektet i människan att förverkliga sitt potential,
att trots sin ändlighet kan hon förenas med det oändliga. Med dessa tankar ville påven
förklara människans plats i universum, hennes väsen och hennes möjligheter. Att världen
ligger under henne som uppgift och att Gud finns framför henne som mål.
Efter
dessa ord växte applåderna till ovationer och innan processionen vände för att lämna
kyrkan reste sig Benediktus XVI från sin tron, välsignade församlingen och bredde
famnen mot oss alla.