”DEN ONÖDIGASTE DÖDEN och konsten att älska” är en bok av Stefan Holm, som tidigare
givit ut diktsamlingen ”Hela jorden är full av hennes härlighet.” Stefan Holm och
hans dotter Amanda Sofia, började skriva boken tillsammans, genom dikter och prosa.
Pappan avslutar boken efter Amanda Sofias självmord, och den beskriver en pappas kärlek
till sin dotter, om brister i den svenska psykvården, om Amandas oändliga förmåga
till empati, om skuld och skam, om Gud och om livet för en av dom som blev kvar. I
inledningen kan vi läsa:
”Amanda är latin och betyder hon som bör älskas.
Sofia
är grekiska och betyder vishet. Ordet står i femininum.
Amanda Sofia kan
alltså uttydas den vishet som bör älskas.
Ars Amandi är latin och betyder
konsten att älska.”
Trots denna klassiska inledning förnekar författaren alla
hellenistiska idéer om rening i boken för att istället överlämna sig själv åt en kristen
rening genom smärta. Trots att han är protestant, finns det en dragning till den katolska
moraliteten omkring ”Felix Culpa,” den lyckliga skulden, då en person undervisas av
synden till en djupare insikt om sig själv. Han skriver på sida 105:
”Du ville
inget mindre än sanning, ett sant sätt att leva. Du tänkte tro på det goda – på kärleken
– på barnen – på den Gud som många av oss mest snackar om. Det är inte så lätt
att vara pappa åt en ängel.”
Boken når starka ögonblick ibland, och om den
inte är ett mästerverk så är det åtminstone en bok som har en fläkt av visdom omkring
sig. Hans ilska och djupa sorg, i dotterns frånvaro, greppar till slut insikten om
att man inte kan nå det gudomliga än genom en känsla av separation och saknad. Han
skriver mot slutet:
”det händer att jag känner att Gud stryker mig över
håret.