Påvens budskap till ungdomarna inför världsungdomsdagen i Sydney 2008

Den 20 juli kom påvens budskap till världens ungdomar, inför den XXIII världsungdomsdagen, i mitten av juli i Sydney nästa år 2008. Påven säger att meningen med budskapet är att erbjuda ungdomarna ett spår till meditation och fördjupning som förberedelse under året. En meditation för att fundera över er tro till den Helige Anden, hitta den igen om ni har förlorat den, styrka den om den har försvagats, och uppleva den Helige Andens kraft, att förena oss med Fadern och Sonen, säger påven.

Påven skriver att han minns med glädje alla stunder tillsammnans i Köln. I Sydney är temat för världsungdomsdagen taget ur Apostlagärningarnas inledning (1,8). " Men ni ska få kraft när den Helige Anden kommer över er, och ni ska vittna om mig". 2006 var temat "Sanningens Ande" , 2007 fördjupade vi temat i "Kärlekens Ande". Mötet i Sydney är fortsättningen, med temat "styrkans och vittnesbördens Ande", den ande som ger oss modet att leva evangeliet och vittna om det.

Påvens meditation är en uppmaning till mission. Från ungdom till ungdom. Påven visar att han har tillit till ungdomarnas förmåga att sprida hopp, glädje, sanning och kärlek. Han skriver: Onekligen har de vuxna svårt att bemöta dagens ungdomar på ett övertygande och trovärdigt vis. Det kan vara ett tecken på att den Helige Anden vill att ni ungdomar ska ta er an detta. Ni känner till era jämnårigas ideal, deras språk. Ni känner även till deras sår och deras förväntningar, samtidigt som ni väl vet att ungdomen har en stark längtan efter det goda, det rätta och mening i livet.

Jag uppmanar var och en av er, skriver påven, till modet att lova den Helige Anden att föra en jämnårig till Jesus, på det vis ni tror är bäst, och med varsamhet visa att hoppet finns i honom. Någon kan tro att om man presenterar den värdefulla skatt som tron är, till någon som inte har den tron, är att vara intollerant mot den personen. Men det är inte sant, säger påven, eftersom att presentera en tro inte är att tvinga den på någon. Man måste komma ihåg att man kan endast vittna om Kristus, om man låter sig vägledas av den Helige Ande. Det är alltså den Helige Anden som är evangelisationens protagonist, och inte människan.

Påven skriver vidare: Sedan tvåtusen lever kyrkan vidare, för att män och kvinnor har vågat sprida budskapet, för att de varit fyllda av en missionsanda. Även idag behöver kyrkan Kristi följeslagare, som brinner av kärlek till Gud, och som inte är rädda för att lägga tid och energi på att tjäna evangeliet. Man kan inte skilja heligheten från missionen. Var inte rädda för att bli missionärer. Var inte rädda för att besvara världens hat och livsförakt med kärlek, och sprida hoppet i den uppståndne Kristus till världens alla hörn. För att kunna ta emot den Helige Anden måste man lära känna honom och skapa en relation med honom. Det gör man genom sakramenten. I dopet, i konfirmationen och i nattvarden.

Vill vi förstå kyrkans mission måste vi återvända till apostlarna som var samlade tillsammans med Maria i bön i väntan på anden. Det är i den här ikonen som de kristna kommuniteterna måste finna sin inspiration. Om missionen är fruktbar är det inte resultatet av effektiva pastorala program och metoder, det är frukten av en oupphörlig bön. Om missionen ska vara effektiv är det även viktigt att kommuniteterna är enade, att dom är ett hjärta och en själ. I pingsten började kyrkans mission. Anden klädde apostlarna med kraft som tog rädslan ifrån dem och gav dem ett mod som gjorde att ingenting kunde stoppa dem. De tog emot motgångar, lidande och förföljelse med glädje. Till de som försökte tysta ner dom svarade de: "Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört". (Apg 4,20) Så föddes kyrkan.

Många ungdomar frågar sig hur man ska leva i en värld som är så orättvis och så lidande. Hur ska man bemöta egoismen och våldet som verkar ha makten i världen? Hur ska man ge en full mening till livet? Dessa är frågor som ungdomen ställer sig. Hur ska man kunna sprida den Helige Andens frukter, som vi har lärt oss är kärlek, glädje, frid, tålamod, välvilja, godhet, trohet och lugn, självkontroll.

Att sprida evangeliet och vittna om tron är mer nödvändigt än någonsin, och svaret på ungdomens många frågor och oro. Påven skriver att helgonen visar med sina varierande liv att valen är många. Den helige Franciskus Saverio begav sig till den extrema orienten, medan Den heliga Teresa av Jesusbarnet blev missionär utan att aldrig ha lämnat Karmelitklostret. Olika liv, och ändå är båda två är missionärernas skyddshelgon.

Jag ber alltså er ungdomar att reflektera över den Helige Anden roll, protagonist som han är i frälsningshistorien. Reflektera för att lära känna honom och lära sig att känna igen honom, bli medveten om hans oupphörliga aktiva närvaro i livet, att han presenterar sig som själ, livskraft, för att därefter komma fram till att den helige anden hjälper oss att fördjupa vår förståelse till Jesus, och hjälper oss att aktualisera evangeliet i börja på det tredje milleniet.

Det skriver påven i sin meditation till ungdomarna inför världsungdomsdagen i Sydney i juli 2008.