Den som vittnar om Sanningen, i Kristi efterföljd, kommer aldrig att vara slav under någon makt, sa Påven, som vädjade om de kiddappades frigöring i Colombia under söndagens Angelusbön

Den som väljer Sanningen, kommer alltid att vara en fri människa, och kommer alltid att kunna tjäna sina medbröder. Det sa påven under söndagens Angelusbön från Petersplatsen, dit tusentals pilgrimer sökt sig trots den heta solen.

Dagens bibeltexter i mässan inbjuder oss att meditera över ett fascinerande tema, sa påven, och man skulle kunna sammanfatta det med orden: Jesu frihet och efterföljd. Evangelisten Lukas beskriver hur Jesus med beslutsamhet begav sig mot Jerusalem då hans sista dagar på jorden närmade sig.

I orden "med beslutsamhet", får man en känsla av Kristus frihet. Han vet att döden på korset väntar honom i Jerusalem, men han gör det han är kallad till, och offrar sig själv för kärlekens skull. Det är i lydnaden till faderns vilja, som han realiserar sin frihet. Det var ett medvetet val som motiverades av kärlek.

Vem är egentligen friare än han, som är den Allsmäktige? Och ändå missbrukade han inte sin frihet. Han använde den inte som ett maktmedel. Han använde sin frihet till att tjäna. På detta vis fyllde han friheten med innehåll. I annat fall hade friheten förblivit tom. En frihet "tom" av valmöjligheterna att göra och inte göra. Friheten får en mening av kärleken man fyller den med, precis som människans liv får en mening av kärleken.

Påven fortsatte: Vem är egentligen friast? Den som håller allt till sig själv, i rädslan att förlora det? Eller den som "med beslutsamhet" spenderar sin frihet på att tjäna, och på det viset finner livets fullkomlighet i det som han skänker och tar emot?

Paulus skriver i Galaterbrevet att "Ni är ju kallade till friher, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek." Att ge köttet tillfälle betyder att följa den mänskliga naturens egoistiska tendenser. Att följa Anden innebör att låta sig ledas av Guds kärlek i sina val och handlingar. Den kärleken skänkte Jesus oss.

Den kristna friheten är allt annat än godtycklig, man finner den i valet att följa Kristus som skänkte sig själv. Det kan verka som ett paradox men Kristus upplevde kulmen av sin frihet på korset, då han nådde den yttersta kärlekens topp. När de som stod under korset, beordrade honom att han skulle kliva ner från korset, om han var Guds son, visade han just sin frihet genom att stanna kvar för att fullkomliga sin barmhärtiga Faders vilja.

Denna frihet har andra män och kvinnor som vittnat om sanningen, upplevt efter honom, då de fängslade eller torterade har valt att förbli fria. "Sanningen gör er fria". Den som tillhör sanningen, kommer aldrig att vara slav under någons makt, utan han kommer alltid vara fri, i sina medbröders tjänst.

Påven avlutar att som alltid att be till Maria, som i sin obefläckade andliga person, var fullkomligt fri. Hon var immun från synden, och tjänade Gud och sin nästa. Med sin moderliga omsorg hjälper hon oss att följa Kristus.

Innan Angelusbönen ekade över Petersplatsen, vädjade påven om freden i Colombia, efter att ha fått beskedet att elva politiker mördats barbariskt i Cauca-dalen efter att ha hållits fågna i fem år. Jag förenar mig med släktingarnas djupa sorg. Colombia är återigen skakat mord och brödrahat. Jag förnyar min vädjan om att varje kidnappat offer släpps, och att dessa oacceptabla former av våld upphör.