Benediktus XVI vädjar om världsfreden under sin vallfärd till Assisi

I en omfamning med ungdomarna avslutade påven sin vallfärd till den Helige Fransiskus hemstad Assisi. Det var påvens första vallfärd till Assisi, i samband med att man i år firar 800-års jubileumet för Fransiskus omvändelse. En stor skara människor väntade på honom då Benediktuss XVI steg av helikoptern igår morse och tusentals var samlade då han under dagen besökte de olika platserna av betydelse i Fransiskus liv.

Påven sa vid ett tillfälle att det som fört honom till Assisi var hans längtan att återuppleva Fransiskus inre vandring, för att återuppväcka minnet av Fransiskus omvändelse, och pånytt belysa omvändelsens stora och rika innebörd. Besöket började med en stor utomhusmässa framför Fransiskus basilika, och direkt efter den kom söndagens Angelusbudskap som från Assisi, fredens stad, inte kunde vara annat än en vädjan om fred. Påven sa:

Från den här fredens stad, vill jag hälsa till alla de religiösa ledare som 1986 kom hit för att, under en dag, tillsammans med min älskade företrädare be för världsfreden. Jag känner att det är min plikt att härifrån åter igen sända ut min bedrövade och bråskande vädjan om att alla beväpnade konflikter som bestänker jorden med blod, upphör, att vapnen tystnar och hatet ger efter för kärleken, att förödmjukelsen ger efter för förlåtelsen, och att oenigheterna ger plats för föreningen.

Med oss här idag är alla de som gråter, fortsatte påven. Alla de som lider och de som dör pga kriget och dess förödande konsekvenser, i olika delar av världen. Våra tankar går till det Heliga landet, som Fransiskus älskade innerligt, till Irak, till Libanon, till hela mellanöstern. Befolkningarna i dessa länder känner till strider, terrorism och blint våld sen alltför lång tid. Många lever i illusionen att man kan lösa konflikterna med våld, och att man inte måste lyssna på de andra partena och e dem rättvisa. Endast med en ansvarsfull och uppriktig dialog kan man sätta stopp på lidandet och ge livet och värdigheten tillbaka till människorna, folkgrupperna och institutionerna.

Måtte den Helige Fransiskus förbön, han som ödmjukt vittnade och arbetade för freden, göra, så att de som vill vara "instrument för Herrens fred", multiplicerar sig, och att vi i vardagens små handlingar arbetar för den. Må de som har ansvarsfulla positioner fyllas av en passionerad förkärlek för freden, och en otämjd vilja att nå den. Så avslutade påven angelusbudskapet efter mässan, och begav sig in i basilikan, för att be vid den Helige Fransiskus grav.

Idag talar Gud till oss om omvändelse, sa påven under predikan, och vi befinner oss i det kristna budskapets hjärta, och i den mänskliga existensens kärna. I sitt "Testament" som Fransiskus skrev de tre sista månaderna innan han dog talade han om sitt liv före omvändelsen. Vad han beskriver är att hela hans liv handlade om honom och hur han följde tomma drömmar om världslig ära. Han skriver att han äcklades av de spetälska, och såg inte bröder att älska i dem. Han var festernas kung, och av naturen generös.

Men detta är långt ifrån den kristna kärleken som skänker sitt hjärta utan reserv. Efter att under sina 25 första levnandsår ha sökt världslig glädje och framgång blev Kristus hans livsideal. Fransiskus kunde verkligen säga som aposteln Paulus, "det är inte längre jag som lever, utan Kristus som lever i mig. Den konverterade Fransiskus liv var en enda lång kärlekshandling. Hans böner brinner av kärlek.

Detta är att omvända sig till Kristus, och det är därför som Fransiskus är så aktuell i vår tid. I hans sätt att leva ser man hur man kan söka freden, bevara naturen, främja dialogen. Han är en verklig lärare i dessa ämnen. Men han är det tack vare Kristus. Kristus är vår fred. Han är sanningen "logos" där varje dialog, dia-logos, har sin grund.

Dagen i Assisi var fylld av olika möten. Påven mötte fransiskanerbröderna i klostret och talade till dem, liksom med klarissorna. Han besökte ett hem för svårt utvecklingsstörda. Dagens höjdpunkt var då han klockan halv sex talade till tiotusen ungdomar framför basilikan Santa Maria degli Angeli, som bevarar Fransiskus första kyrka. Han sa till dem att Fransiskus omvändelse inte är något ouppnåeligt.

Fransiskus hade levt 25 är innan han kom på meningen med livet. Omvändelsen kom när han var mitt i livets vitalitet, i dess drömmar och erfarenheter. I dag finns det många ungdomar som väljer att leva som den unge egoistiske Fransiskus, före hans omvändelse.

Sanningen är att i den livsstilen kan man skymta glädjen, men i oändligheten finner man hela glädjen som fyller hjärtat. Alldeles för många ungdomar väljer falska och destruktiva tillfkykter i drogernas artificiella paradis, och de söker relationer av alla slag via internet. I den livsstilen finns den mänskliga längtan efter glädjen, som lever i varje hjärta. Men kan det livet ge glädje? frågade påven ungdomarna. Fransiskus hittade inte glädjen där. Och även ni ungdomar kan döma av er erfarenhet.

Fransiskus var fåfäng som ung. Han tyckte om vackra kläder. Att lägga vikten på sitt utseende och på det viset söka sucess döljer en oskuldfull längtan att vara väl bemött. Men ofta tar stoltheten och egoismen överhand. Sanningen är att det är en dödsfälla att låta livet bara handla om sig själv. Vi kan bara vara oss själva på riktigt om vi öppnar oss mot kärleken, till Gud och till våra medmänniskor. Ni nämner ofta för mig om svårigheterna att skapa sig en framtid och urskilja vad som är rätt.

Det finns saker som presenteras som sanningar men som bara är det på ytan. Det finns så många röster. Runt oss set vi en emottsägelsefull värld, fylld med vackra saker som vi ofta blir bvesviken på, då vi ser dess orättvisa, ess banalitet och dess våld. Utan Gud förlorar världen sin grund och sin vägriktning. Men var inte rädda för att göra som Fransiskus, återvända till er själva. Låt det bli tyst inombords och låt Jesus leda er till honom så blir hans liv er skatt och ert ljus.

Så sa påven till ungdomarna i Assisi under sin vallfärd igår innan han återvände till Rom.