Benediktus XVI är nu efter sitt besök i Vigevano och Pavia åter tillbaka i Vatikanen.
Vi ska ägna dagens program åt att göra en återblick på dessa fyllda och rika dagar
där Påven ofta betonade respekten för livet och där han ställde Augustinus omvändelse
och nya liv som ett exempel även för oss människor i dag. På söndagen
hälsade Benedictus XVI Pavia-borna på stadens vackra torg där stadshustornet som
var från 1300-talet föll ihop i mars 1989 och sedan dess bara stått kvar i böckerna
som ett minne. Söndagens program började med besök hos de sjuka på stadens universitetssjukhus.
Det är byggt på resterna av en kyrka där man en gång på tiden just botade fattiga
och sjuka. Sedan följde högmässan i de Orromaiska trädgårdarna i Pavia och här höll
Påven sin bön "Regina Coeli". På eftermiddagen mötte Benedictus XVI studenterna
och professorerna vid universitetet i Pavia som är ett av Italiens mest berömda och
med många traditioner som respekteras än idag. Men Påven var denna gång varsam med
sina ord efter erfarenheterna i Regensburg. Dagen avslutades med besöket vid Helige
Augustinus grav i samband med vespern i kyrkan San Pietro in Ciel d´Oro, något som
säkerligen blev höjdpunkten på besöket.. Vi ska först höra något av vad påven
sa till de församlade vid bönen Regina Coeli efter mässan i Pavia : Påven tackade
alla som bidragit till dagens firande och han sände en speciell hälsning till alla
sjuka som inte kunnat deltaga men som följde firandet på radio och i TV. Dit hör
även ordensfolket klausurklostren. Men bland de närvarande vände Påven sig speciellt
till de unga med en ösnskan om att de ska upptöcka glädjen i att följa Kristus och
bli hans vänner. Samma glädje är det som har fått mig att skriva boken Jesus
av Nasaret som just publicerats. Den kanske är lite tung för den som är ung men ändå
ägnar jag den till er unga för att den må följa de unga generationerna på trons
väg. Efter eftermiddagens besök vid universitetet kom Påven till Pavias Peterskyrka,
Ciel d´Oro där han längs vägen även välsignade den första stenen som lagts för att
bygga det augustinska kulturcentrum som fått sitt namn efter Påven. Vespern
var högtidlig och en av huvudpunkterna var när Påven stannade upp inför Augustinus
reliker med sitt rökelsekar. Men vi ska även passa på och höra något av vad
Påven sade i sin predikan vid samma vesper. ” I denna avslutande stund övergår
mitt besök i Pavia till att bli min pilgrimsfärd. Det var så jag hade tänkt den f
rån början när jag ville komma och vörda den Helige Augustinus kvarlevor och för att
uttrycka hela katolska kyrkans tack till en av dess största fäder. Men det gällde
även min egen personliga vördnad för honom som haft så stor del i mitt liv som teolog
men allra mest som präst och människa. I sin predikan talade Påven mycket om
kärleken. Kärleken är själen i kyrkans liv och i dess själavård. Att tjäna Kristus
är en fråga om kärlek. Och han vänder sig till de unga som har det största behovet
att få budskapet om frihet och glädje och vars hemlighet ligger i Kristus. Han är
det sanna svaret på de ungas oroliga hjärtan och för alla de frågor som de bär inom
sig. Augustinus själv har i första hand upplevt dessa frågor och kämpat med dem in
i djupet. För de frågeställningar som vi människor bär i hjärtat har han undersökt
vår kapacitet att som människa öppna oss för Gud. I Augustinus spår blir
även ni en kyrka som förkunnar glädjens budskap med glädje och friskhet och hans projekt
för livet, hans budskap om försoning och förlåtelse. Och jag har märkt att ert första
mål för själavården är att leda människorna mot en kristen mognad. Kyrkan är inte
bara en organisation med program för allmänheten, inte heller summan av människor
som lever sitt privata, religiösa liv. Kyrkan är en grupp människor som tror på Gud
och som lovar att leva i världen efter de kärlekens budord som han lämnat. Det är
en församling där man lärt sig att älska och denna uppfostran kommer inte trots livets
händelser utan tack vare dem. Så var det för Petrus, för Augustinus och för helgonen.
Och så är det för oss, sa Påven. Påven avslutade med att säga att för honom har
det varit en sann gåva att alla tillsammans få stanna inför Augustinus grav i bön.
Er närvaro har givit min pilgrimsfärd en konkret , kyrklig mening. Och vi återvänder
alla härifrån med glädjen i hjärtat över att vara Kärlekens apostlar.