Påven firar sin födelsedag och sin två-årsdag som påve.

Idag fyller påven Benediktus XVI 80 år och igår under mässan på Petersplatsen firade han både sin födelsedag och sin 2-årsdag som påve. Rom bjöd på det varma vårvädret och över 50 000 människor befann sig på Petersplatsen, för att hylla och fira sin påve. Påven tackade alla för uppvaktningen. Hela kyrkan, de inbjudna och alla som kommit, bland annat den ortodoxe metropoliten Ioannis från Pergamo, utsänd av den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartolomeus I. Framför allt tackade han Guds Barmhärtighet. Mässan firade han tillsammans med kardinaler, biskopar och ett 40-tal kyrkoherdar från Roms stift.

Påven startade sin predikan med att tala om innebörden med dagens högtid. Igår var det den vita söndagen, som sedan några år kallas den Gudomliga Barmhärtighetens söndag, söndagen en vecka efter påskdagen. Det var påven Johannes Paulus II som instiftade denna högtid, efter den heliga Faustina Kowalska:s uppenbarelser. I barmhärtigheten fann Johannes Paulus II hela frälsningens mysterium. Han var hårt prövad, men fick även uppleva guds närvaro och kraft i hans barmhärtighet, som sätter gränser för det onda. I barmhärtigheten finner vi Guds natur, sanningens och kärlekens kraft.

Det var efter den Gudomliga Barmhärtighetens vesper på lördagkvällen som Johannes Paulus II dog, och gick in i ljuset. Idag talar han till oss därifrån. Ha tillit, säger han, ha tillit till den Gudomliga Barmhärtigheten. Barmhärtigheten är ljuset i den vita klädnad som Gud har gett oss i dopet. Vi får inte låta detta ljus slockna, utan det måste snarare växa i oss så vi kan sprida Guds glädjerika budskap.

Påven fortsatte, med blygsamhet med även med styrka, att tala om det han kallar "sin inte korta existens", om de viktigaste stunderna i sitt 80 år långa liv. Han säger att man i liturgin inte ska tala om sig själv men att ibland kan ens liv tjäna som vittnesbörd om Guds Barmhärtighet. "Jag ska berätta om vad han har gjort för mig", ord som man läser i Psalm 65.

Jag föddes på påskafton 1927, den 16 april, och jag döptes med påskvattnet som välsignats under påskliturgin. Jag har alltid upplevt det som en stor gåva att få födas och pånyttfödas, på samma dag, då påsken började. På samma dag föddes jag till min familj och till Guds stora familj. Så födelse och pånyttfödelse, jordisk famij och gudomlig familj, två av Guds barmhärtiga gåvor.

Jag tackar Gud för att jag har fått uppleva betydelsen av familjen, och jag tackar honom för att jag har fått uppleva vad det betyder att vara fader. På det viset gjorde min mänskliga erfarenhet det möjligt för mig att förstå vår fader i himmlen. Vi har ansvar mot honom, samtidigt som han ger oss tillit, för i hans rättvisa skiner hans godhet och barmhärtighet igenom. Med den accepterar han även vår svaghet, och han stödjer oss tills vi allt eftersom lär oss att gå själva.

Jag tackar gud för att jag i djupet har fått erfara vad moderlig godhet innebär. Hon var alltid beredd att ge mig skydd, och just pga det kunde hon ge mig frihet. Jag tackar Gud för min syster och för min bror, som troget varit mig nära genom livets gång, och för alla mina vänner som han har gett mig.

I dagens första text läser vi om hur man förde sjuka till offentiliga platser för att Petrus, då han passerade skulle täcka dem med sin skugga. Petrus skugga kom från Kristus ljus, och den spred goda kraft. Petrus skugga, genom den katolska kyrkan, har alltid täckt mitt liv från första början, och jag känner att det är en god skugga. En skugga som helar och styrker för att den kommer från Jesus själv. Petrus var en man med alla mänskliga svagheter, men han var framför allt en man, full av kärlek till Kristus. Det var tack vare genom Petri tro och kärlek, som Kristus förenande kraft kunde nå människorna, genom den svage Petrus. Låt oss söka Petri skugga, för att stanna i Kristi ljus.

Det är i Petrus "svaghet", styrkt utav Guds Barmhärtighet som påven ser på sin egen svaghet, aldrig övergiven av Jesus. Det säger han med klarhet när han talar om sin prästvigning 1951, på Petrus och Paulus dag. Det var på golvet i katedralen i Frisinga, tillsammans med över 40 andra blivande präster, som jag blev medveten om min svaghet inför det den stora uppgift jag hade framför mig. Det var betryggande att alla helgon kallades att vaka över oss. Jag visste att jag aldrig skulle behöva vara ensam. Och vilken tillit det spred sig i oss då vi hörde den gamle biskopens säga Jesus ord: Jag kallar er inte längre tjänare, utan vänner. Vår Herre är inte bara Herre, utan även vän. Jesus ande är förlåtelsens kraft. Den gudomliga Barmhärtighetens kraft. Den gör det möjligt för oss att allltid börja om från början, alltid pånytt. Om vi är vänner till Jesus gör han oss till personer som kan förlåta. Och han förlåter oss och lyfter oss från vår svaghet och uppfostrar oss, han sprider i oss kärlekens andliga ansvar. Att vi måste svara på hans tillit genom att vara trogna.

I evangeliet läser vi om den Uppståndne Kristus möte med aposteln Tomas. Tomas får röra vid hans sår, så att han kan känna igen honom. Jesus tog med sig sina sår till evigheten. Han är en sårad Gud, han lät sig såras av kärlek till oss. Och han forsätter låta sig såras av oss. Dessa sår kan vi även röra vid i världen idag. Vi kan så vara övertygade om hans barmhärtighet, det är betryggande. Och vi kan även låta oss såras för hans skull.

I slutet av predikan säger påven att Guds Barmhärtighet följer oss varje dag. Och om vi vill, och har ett öppet hjärta, kan vi uppleva det. Även om våra dagar är fyllda av arbete och tyngande händelser, kan vi uppleva att Gud är god med oss. Och hur han följer oss i de små sakerna så att vi kan nå de stora. Io m att mitt ansvar har vuxit i livet, har min Herre kommit med ny hjälp. Jag ser så många som följer mig med sina böner och med hjälp av deras tro pch kraft får jag kraft att göra mina uppgifter. De har förståelse för min svaghet och jag upplever att i Petrus skugga finns Kristus välgörande ljus. Det är därför jag nu vill tacka er alla med hela mitt hjärta. Jag vill avsluta med påven den helige Leone Magnos uppmaning. Be till vår gode Gud att han vill stärka vår tro, föröka kärleken och friden i våra dagar.