Herre, visa även idag att kärleken är starkare än hatet, bad Benediktus XVI vid påskaftonens vigil.

Påskaftonens vigil blev för alla de församlade ett viktigt och högtidligt moment i påskfirandet i Peterskyrkan. Den inleddes av ljusets procession, då ljusen släcktes i Peterskyrkan och det långa tåget med Påven sakta närmade sig altaret där påskens mysterium förkunnades.
Efter läsningarna av bibeltexterna kom ett vackert Halleluja i glädjen över den uppståndne Kristus.
Påven talade under denna påsknatt om döden , om mörkret men även om kärleken: Kristus steg ned i dödens djup men Herens hand stödde honom och han kunde resa sig och uppstå. Detta är för oss påsken.
”Jag är uppstånden och nu ska jag alltid vara med dig, säger han till var och en av oss . Min hand ska stödja dig. Var du än kan falla , faller du i mina händer. Jag finns till och med vid dödens port, där ingen längre kan följa dig och där du inte kan ta något med dig. Där väntar jag på dig och vänder mörkret till ljus.
I dopet överlämnar vi oss i dina händer och vi kan säga med aposteln Paulus: Det är inte jag som lever längre, utan Kristus som lever i mig.
Dödens port är stängd, men Kristus har nyckeln till den. Hans kors och hans kärlek öppnar den. Hans kärlek är starkare än döden.
Bara den uppståndne Kristus kan föra oss till Gud, dit våra egna krafter inte bär oss. Han tar det förlorade fåret på sina axlar och bär det hem. Vi lever om vi är slutna till honom. Därigenom besegras döden och vi blir fria, vårt liv blir hopp.
Benedictus XVI avslutade sin predikan med en gripande bön:
- Herre visa även idag att kärleken är starkare än hatet. Att den är starkare än döden. Stig även ned i natten och i mörkret i vår moderna tid och led dem som väntar dig med din hand. För dem till ljuset. Bliv även hos mig i mina mörka nätter och led mig ut. Hjälp mig, hjälp oss att stiga ned med dig i mörkret hos dem som väntar, som ropar ur djupet mot dig: Hjälp oss att bringa dem ditt ljus. Hjälp oss att nå fram till kärlekens ”ja”som som får oss att stiga upp med dig.
Påven talade i sin predikan även om dopet och efter sin predikan följde en högtidlig dopceremoni då Påven döpte två barn och sex kvinnor från olika länder, två var kinesiskor, två japanskor , en från Kuba och en från Camerun. Till dem överlämnade han sedan en vit klädnad och ett levande ljus.