På Palmsöndagen talar påven om att följa Kristus

Palmsöndagen kom till Rom med strålande sol. Petersplatsen var fylld med ungdomar som sökt sig dit för att fira den XXII Världsungdomsdagen, och många pilgrimer och romare för den traditionella passionsmässan på Petersplatsen. Palmkvistarna vajade i luften och atmosfören var ljus, glädjerik och gripande.

Påven talade om just detta till den samlade folkmassan. Han sa: Palmsöndagens procession är en glädjerik vittnesbörd som vi skänker Kristus. Processionen på Palmsöndagen är även en Kristus Konungen procession. Vi hyllar honom som Davids son, fridens och rättvisans konung. Att se honom som konung innebär att acceptera vägen han visar oss, och följa den, att ha tillit till den. Han är sanningens auktoritet. Palmsöndagens procession är glädjerik, för att vi får vara Jesus vänner, för att han har gett oss livets nyckel. Processionen är symbolisk, vi visar att vi vill följa Jesus. Vad betyder det att följa Jesus?

I djupet handlar det om en förändring på det existensiella planet. Det handlar om att lämna över sig själv, till sanningen, till rättvisan, till kärleken, till Gud, även om det inte alltid är det bekvämaste valet. Att följa Jesus är att bestämma sig för att inte fatta sina beslut beroende på om de lönar sig, eller om du tjänar på dem, utan att fatta sina beslut och göra sina val i förhållande till kärlekens och sanningens autentiska kriterier. Att följa Jesus är att inte leva för sig själv, men att skänka sig själv varje dag i livet. Om jag följer honom väljer jag att vara i sanningens tjänst, och mitt jag styr inte längre mina val.

Vi måste vilja klättra uppför berget till templet, som vi läser i psalm 24. Söka Gud. Aldrig sluta söka. Inte låta oss föras hit och dit av andra i livet, inte nöja oss med vad andra tänker och säger och gör. Inte låta våra frågor om Gud, somna i våra själar. Vi måste söka omkring oss, vi får inte släppa önskan att lära känna honom. Den mänskliga önskan att se hans ansikte.

För att kunna klättra upp för berget måste vi ha rena hjärtan och oskyldiga händer. Oskyldiga händer är händer som inte låter sig fläckas av korrumption, ett rent hjärta är ett hjärta som inte låtsas och inte ljuger och svartnar av falskhet. Ett rent hjärta är genomskinligt som vattnet i en klar källa. Det följer inte stundens passion. Det hjärtat får vi om vi går med Jesus. Om vi klättrar uppför mot människans destination och djupaste önskan, mot vänskapen med Gud.

I psalmen, vid klättringen slut, knackar man på templets port. Tidigare var liturgin sådan att prästen knackade med korset på kyrkporten.Det hade en vacker symbolik. Kristus som med korset och med sin kärleks kraft knackar å människans vägnar på Guds port. Med korset öppnade han porten som skiljde Gud från människorna. Nu är porten öppen. Men även från andra sidan knackar han med sitt kors. Han knackar på våra hjärtans portar, som så ofta är stängda för Gud. Om inte skapelsen och kyrkan kan få dig att öppna ditt hjärta, se då på den korsfäste Kristus. Han ber oss öppna våra hjärtan och ge honom plats. Låt detta bli vår bön. Hjälp oss öppna våra hjärtan, hjälp oss öppna världen för sanningen, så att Guds Son kan komma till våra liv.