Påven tar emot Irlands president

Häromdagen tog påven emot den irländske presidenten Mary McAleese. Sedan 1997 är hon president på Irland och den åttonde i raden. Hon är född 1951 i Belfast och är advokat och docent i juridik, mor till tre barn och gift med en läkare. Hon växte upp i det våldsamma terrorklimatet och även hennes familj blev då lidande av det. Tidigt började hon engagera sig för rättvisa och jämlikhet i enandets namn. I sina studier och som journalist drev hon sin kamp framåt.

I pressmeddelandet efter audiensen får vi reda på att audiensen skedde i hjärtlig atmosfär, och att hon och Påven hade talat om den irlänska kyrkans problem, och om dialogen mellan stat och kyrka på Irland, enligt den nya europeiska konstitutionsakten. Den är lovande vad gäller det positiva bidrag kyrkorna kan ha i ländernas sociala liv. Man talade även generellt om de krista rötternas värde i EU, och om fredsprocessen på Nord Irland. Påven visade öven sin uppskattning över Irlands engagemang för det fattiga Afrika, i projektet White Paper on Aid.
Irland är en nation på cirka 4 miljoner invånare. 75 % av dem är katoliker. Det finns 49 biskopar på Irland och 1300 församlingar.
Under ett antal intervjuver de senaste dagarna berättar hon om sig själv, sitt arbete och om situationen på Irland. Hon säger:
Vi gick med i EU 1973. Irland var då ett mycket fattigt land. Dessförnnan trodde vi att om vi isolerade oss, skulle vi bevara vår kultur och vår identitet, men sedan förstod vi att isoleringen istället drev oss mot fattigdomen. Sedan dess har ekonomin på Irland vuxit. Vi vill att EU ska utvidgas. EU har visat sig vara en otrolig möjlighet för oss och vi vill att andra länder ska få samma chans. Vi hoppas även att vi går mot slutet på denna epok full av hat och konflikter. Jag tror inte vi hade kunnat nå överenskommelsen "Good Friday" om vi inte hade varit med i EU.

På frågan om det finns risk för att Irland ska förlorasin identitet med progressen svarar hon: Det finns en risk, att förändringar och völstånd leder till egoism hos människorna, och till glömskan av solidaritet. Men jag är hoppfull, för irländarna är mycket fästa vid deras traditioner och det är tydligt att de försöker bevara dem. Jag ser en balans mellan dem som vill ha förändringar och dem som vill hejda dem.
Om sig själv berättar Mary McAleese att för henne är Gud källan, vägledaren och målet. Han är centrum för mig och mitt livs näring. I honom hittar jag inspiration, visdom, hopp och förlåtelse. Jag är tacksam över min tro, utan den skulle mitt liv vara tomt.