Jungfru Marias uppenbarelse i Guadalupe

Min son, vad gör dig bedrövad? Är jag inte här med dig, jag som är din moder?Är du inte under min mantel?
Med de orden tilltalade Jungfru Maria Juan Diego, en fattig inföding, för 475 år sedan i Guadalupe i Mexico. Det var den 9 december 1531 och Mexico led av osämja mellan det inhemska aztekiska folket och de spanska erövrarna. Det aztekiska riket hade fallit och folken önskade inget annat än varandras förstörelse. Med några enkla ord, ett par blommor och en avbild slöt Jungfru Maria fred och enade folket runt sig och sin Son. Händelsen i Guadalupe band ihop två motsatta kulturer på ett oväntat vis, och en ny civilisation blommade upp, som grundade sig på blandningen av vinnarna och förlorarna, på en rik varietet av kulturer som förenades i tron.
På morgonen den 9 december var Juan Diego på väg över Tepeyac kullen för att nå staden, då hans uppmärksamhet plötsligt fångas av fågelsång och visionen av en ljuv kvinna som mjukt säger hans namn. Hon säger att hon är Jungfru Maria, moder till den enda Guden. Hon ber Juan Diego gå till biskopen och säga till honom att han ska låta bygga hennes Son ett tempel vid kullens fot. Juan Diego springer genast till biskopen, som inte tror honom. På vägen hem möter han Jungrun igen och berättar om sitt misslyckande. Jungfru Maria uppmuntrar som alltid till att vara ihärdig, och uppmanar honom att återvända till biskopen morgonen därpå. Hon lovar honom att han ska få ett tecken att visa, så han blir trodd. Dagen därpå har inte Juan Diego tid att gå till biskopen för han måste uppsöka en präst åt sin döende farbror. Han försöker undvika Tepeyackullen men plötsligt står Jungfrun framför honom. Juan Diego ber om förlåtelse för att han inte kan avsluta sitt uppdrag. Då lugnar Jungfru Maria honom och säger att han inte ska oroa sig. Hans farbror är frisk igen. Sen ber hon honom följa med, och visar honom en plats högst upp på kullen där han kan plocka de vackraste blommor. Den 12 december var det vintersolstånd, och på den karga marken i kylan kunde knappast sådana blommor växa. Han plockar dem, men när han räcker dem till Jungfru Maria, säger hon att han ska ta med sig blommorna till biskopen som tecken på att uppenbarelserna är sanna. När Juan Diego kommer fram till biskopen och öppnar sin mantel uppstår genast ett avtryck på den med bilden av Jungfru Maria, framför biskopens ögon. Biskopen tror honom nu och ber att få se platsen där templet ska byggas. Avbilden hamnar i katedralen och finner snabbt folkets hängivenhet, som lever vidare än i våra dagar.
Den vackra Frun uppenbarade sig inte som en främling. På avbilden är hon mörkhyad och hennes klädnad har svarta rosetter runt magen. Det var ett tecken på havandeskap i den inhemska kulturen. Hon bär en ljusröd klänning, händerna är slutna och ansiktet har ett ädelt uttryck. En blå mantel med stjärnor räcker ända ner till hennes fötter, som står på en måne. Runt hennes axlar skiner solen med hundratals strålar. Än idag är denna avbild oförklarligt hel. Det är inte en teckning, inte en målning. Den är inte ett verk av människohänder. I en utav hennes pupiller ser man 13 personer reflekterade. Avbilden är oförklarlig för vetenskapen, och den avslöjar sitt övernaturliga ursprung. Hon kom som sin Sons budbärare med ett tidlöst budskap. Hon visade Mexico, och oss idag, att vårt hopp är i Kristus som älskar oss och som har uppstått för oss. I honom kan vi lära oss att enas, älska och acceptera varandra som barn till en gemesam Far. På moderligt vis uppmanar hon världen att ha tillit och öppna sitt hjärta till Kristus.
Juan Diego föddes 1474 och dog i Guadalupe 1548. 1990 saligförklarades han, och år 2002 helgonförklarades han av Påven Johannes Paulus II i Guadalupe. Under helgonförklaringen understrykte påven betydelsen av Guadalupehändelsen, ur kyrklig och missionär synvinkel och hur viktigt det är att försvara och respektera grundvärdena i varje etnisk grupp när man kommer med evangeliets buskap.