Påven till präster i Freising: "Jag överlämnar resten åt Gud och medarbetarna"

På torsdagsmorgonen lämnade Benedictus XVI Regensburg, staden där han undervisade på universitetet 1969-1977 och där han bott på seminariet sedan i måndags tillsammans med sin storebror Georg, och flög i helikopter till Freising, en liten stad nära München, för resans sista möte, där han fick träffa präster och seminarister i domkyrkan i Freising, som hör till samma stift som München. Helikoptern landade i Freising strax efter tio varefter påven glatt lät sig fotograferas tillsammans med besättningen. Den ganska kortväxte påven fick själv kliva upp på helikopterns trappsteg för att bli lika lång som de andra. Sedan åkte han i påvebilen till domkyrkan där han själv prästvigdes den 29 juni 1951 tillsammans med sin bror, som idag är 82 medan påven är 79 år. Vägen var kantad av tusentals människor som ropade i talkörer påvens namn på italienska, som blivit brukligt i alla länder: “Benedetto, Benedetto”. På torget framför domkyrkan togs påven emot av borgmästaren av Freising Dieter Thalhammer.

I mötet med präster och diakoner skulle påven läsa ett tal där han tog upp två problem: hur man hejda minskningen avprästkallelser i ett land där antalet präster minskat med 29% från 1992 till 2004, och hur man kan råda bot på tröttheten hos präster vars liv domineras av allt för många olika aktiviteter. Talet utgick från vad Jesus säger i Matteusevangeliet att ”skörden är stor men arbetarna få” (Matt 9:37). Men i sista sekunden valde påven att inte läsa talet.

-Talet är för långt, ni kan lika gärna läsa det efteråt, sade påven, och nöjde sig med att sammanfatta två punkter.

- Också idag blir skörden allt större i människornas hjärtan. Det finns en längtan efter ett ord som inte bara är ord utan en gudomlig kärlek som överskrider denna vår tillvaro, sade påven.

Det går inte att skaffa nya rekryter på samma sätt som man gör på ett företag. Kallet ligger i människans hjärta., Vi måste be Gud att väcka människornas hjärtan... Vi måste be skördens herre att låta ett djupt ”ja” mogna fram i människornas hjärtan, och att låta oss övervinna lidanden och svårigheter och ta emot Guds ljus och kärlek.
Den andra frågan som Benedictus XVI tog upp handlade om trötta präster.

-Antalet präster har minskat. Bördorna har blivit tyngre, man kan känna sig trött och modfälld. Många frågar mig vad de skall göra. Det finns en risk att det blir ett jobb som förstör oss och inte längre ger oss glädje. Jag har inga recept, och inte heller kan jag ge några regler som gäller för alla, sade påven.

-Man måste hålla ihop entusiasm och ödmjukhet, man måste ha respekt för sina egna begränsningar. Entusiasmen driver oss att kontakta mänskligheten, unga och gamla, att bli apostlar. Men för att entusiasmen inte skall förstöra oss måste den åtföljas av att man erkänner sina begränsningar.

-Präster har sina begränsningar, men det gäller också påven. Jag har begränsningar för jag har begränsade krafter. Därför måste jag lära mig att göra det jag kan och överlämna resten åt Gud och medarbetarna och säga: det här måste du göra, för kyrkan är din. Han skall också ge mig medarbetare som för verket vidare och gör det som jag inte kan göra.

Efter mötet med präster och diakoner i domkyrkan i Freising åkte påven bil till Münchens flygplats där han strax före ett flög hem till Rom och så avslutade denna rundresa i hemtrakterna i Bayern 9-14 september.