Påven besöker "Veronikas svetteduk"

Den 1 september besökte Benedictus XVI som förste påven någonsin ”Veronikas svetteduk” i ett kloster i Manoppello i de apenninska bergen nära Italiens östkust. Det så kallade ”Heliga anletet” har förvarats av kapucinmunkarna i Manoppello sedan 1600-talet. Benedictus XVI flögs dit i helikopter och togs emot av några tusen pilgrimer som stod och viftade med Vatikanens flaggor i vitt och gult mitt i det grönskande bergslandskapet. Påven hälsades välkommen av en gammal vän: teologen Bruno Forte, Italiens kanske mest kände moderne teolog, som han har samarbetat med i många år och som numera är biskop i det lokala stiftet Chieti. I sitt tal sade påven att han har lärt sig mycket av att läsa Bruno Fortes böcker.

Påven föll på knä framför reliken och sade inget om den var äkta eller inte utan tog det som ett tillfälle att meditera över begreppet ”Det heliga ansiktet”. Han påminde om Ps 24: ”Här är det släkte som sökt sig till Herren, som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud.”

-För att träda in i gemenskap med Kristus och betrakta hans ansikte, för att känna igen Herrens ansikte i nästan och i vardagens händelser, måste man ha “skuldlösa händer och rent hjärta”, som samma Ps 24 säger, förklarade påven. Skuldlösa händer syftar på ett liv som lyses upp av kärlekens sanning som besegrar likgiltighet, tvivel, lögn och egosim. Dessutom måste man ha rent hjärta, ett hjärta som erövras av Guds skönhet, som den lilla Thérèse av Lisieux säger i en bön till det Heliga Anletet: hjärtan som bär på avtrycket av Kristi ansikte.

Duken i Manoppello är ett tunt genomskinligt tygstycke, 17 x 24 cm, med ett ansikte som syns både fram- och bakifrån. Det förvaras under glas i ett relikskrin har inte öppnats sedan 1600-talet så duken har aldrig undersökts vetenskapligt.Enligt traditionen är duken i Manoppello det som brukar kallas Veronikas svetteduk, den duk som användes för att torka Jesu blod och svett från hans ansikte på väg till korsfästelsen. Det heliga anletete i Manoppello är mycket mindre känt än svenepeduken i Turin, men enligt vissa forskare som jesuiten och konsthistorikern Heinrich Pfeiffer har ansiktet på de bägge dukarna samma form och mått och kan ha uppstått på samma gång. Enligt vissa teorier skulle duken ha använts vid begravningen tillsammans med svepeduken i Turin. Skeptiker tycker att duken i Manoppello ser ut att vara en målning. Men väl så intressant är frågan om dukens senare historia: om duken i Manoppello är densamma som vördades i Peterskyrkan som Veronikas svetteduk under senmedeltiden och som det sedan har varit tyst om. Duken skänktes till klostret 1638 och tros ha varit i Manoppello sedan 1506.

Senare på fredagen återvände påven till sitt sommarresidens i Castel Gandolfo för ett två dagar långt seminarium med sina tidigare studenter om skapelseläran och evolutionen. 9-14 september reser han till Tyskland.