350.000 på Petersplatsen med påven: "Pingsten är detta..."
Hundratusentals människor firade pingsten med påven både pingstafton och pingstdagen.
På pingstaftonen samlades omkring 350.000 människor, den största folkmassan kring
Petersplatsen sedan Johannes Paulus II:s begravning, till pingstaftonens möte med
påven för katolska rörelser och gemenskaper. På pingstdagen, då katolska kyrkan firar
minnet av hur den Helige Ande utgjöts över lärjungarna 50 dagar efter uppståndelsen,
samlades 100.000 till påvens mässa.
-Att vara tillsammans var ett villkor
som Jesus ställde upp för att de skulle få ta emot den Helige Ande, sade påven i sin
predikan på pingstdagen.
-Och de kunde hålla ihop på grund av att de höll
ut i bön. Detta är en fantastisk lektion för alla kristna gemenskaper, sade han.
Hela
kvarteret kring Petersplatsen stängdes av för trafik redan på lördagsmorgonen och
fylldes snabbt av grupper på väg till mötet. Många av dem var ungdomar med mössor
och ryggsäckar från de senaste årens katolska världsungdomsdagar. Lördagens möte på
Petersplatsen började vid tvåtiden och avslutades med en kvällsbön eller vesper ledd
av Benedictus XVI.
Benedictus XVI kom i en pälskantad röd mantel mot den kyliga
kvällsluften och åkte i öppen bil genom folkmassan upp till Petersplatsen. Över 120
olika rörelser och kyrkliga gemenskaper var företrädda bland de församlade, som italiensk
polis uppskattade till 350.000. Bland dessa moderna rörelser som på olika sätt låter
katoliker uppleva gemenskap och fördjupa sin tro och katolska identititet fanns Opus
Dei, focolari, Sant’Egidio, Comunione e liberazione och den karismatiska förnyelsen.
I sin predikan under pingstaftonens vesper sade Benedictus XVI att världen
har skapats av den Helige Ande men att skapelsen täcks av ett lager smuts och väntar
på att Guds barn skall uppenbaras.
-Vem eller vad är den Helige Ande? Hur kan
vi känna igen honom? Hur kommer vi till honom, och han till oss? Vad gör han? Ett
första svar får vi av kyrkans stora pingsthymn, som inledde denna vesper: "Veni, Creator
Spiritus… – Kom, du skaparande …". Hymnen anspelar på de första verserna i bibeln,
som använder ett bildspråk för att berätta hur värdlsaslltet skapades. Ovanför kaos,
ovanför djupets vatten, svävade Guds ande. Den värld där vi lever har skapats av skaparanden.
Pingsten är inte bara kyrkans ursprung och fest: pingsten är också en skapelsens fest.
Den som är kristen och tror på skaparanden blir också medveten om att vi inte
får använda eller missbruka världen och materien som något slags material som vi kan
behandla hur vi vill. Vi måste betrakta skapelsen som en gåva som anförtrotts oss,
inte för att vi skall förstöra den, utan för att den skall bli Guds trädgård, och
därmed också människans trädgård. Inför alla de former av missbruk av jorden som vi
bevittnar idag kan vi nästan höra hur skapelsen ropar som i födslovåndor, som Paulus
skriver (Rom 8:22); vi börjar förstå vad Paulus säger om att skapelsen väntar otåligt
på att Guds söner skall uppenbaras för att själv befrias och uppnå sin strålglans.
Kära vänner, vi vill vara sådana Guds söner som skapelsen väntar på, och vi kan vara
det, för i dopet har Herren gjort oss till Guds söner.
Ja, skapelsen och historien
väntar på män och kvinnor som verkligen är Guds barn och uppför sig därefter. Om vi
ser på historien kan vi se att skapelsen har kunnat blomstra på ett särskilt sätt
omkring klostren. När Guds Ande vaknade i människornas hjärtan återvände också skaparandens
strålglans till jorden, en strålglans som människans barbariska maktlystnad hade fördunklat
och nästan släckt.
Vi möter den Helige Ande i skapelsen. Men Guds goda skapelse
har genom historien täckts av ett tjockt lager smuts som gör det svårt eller omöjligt
att känna igen skaparens avbild i den.
Men skaparanden kommer till vår hjälp.
Den har trätt i historien och talar så till oss på ett nytt sätt. I Jesus Kristus
har Gud själv blivit människa och har låtit oss kasta en blick i Guds inre.
Pingsten
är detta: Jesus, och genom honom Gud själv, kommer till oss och drar oss in i sig
själv.