Påven tar emot den armenisk-katolske patriarken Nerses Bedros XIX

600.000 troenden spridda framförallt i Östeuropa, 120 präster och ett 90-tal ordenssystrar - dessa är de nuvarande siffrorna för den armenisk-katolska Kyrkan, som just har avslutat en vecka av möten i Rom med att patriarken Nerses Bedros XIX och ett antal representanter för Kyrkan på måndagen togs emot i audiens av Påven Benedictus XVI
Under 1900-talet gjorde historien den armenisk-katolska Kyrkan till en kyrka av martyrer. Men efter allt lidande håller det nu, med början av det tredje kristna millenniet, på att skapas ett klimat av återfunnen broderlighet i den - ett tecken på full enhet som Påvarna flera gånger har vädjat om. Till Patriarken Nerses Bedros XIX och den armenisk-katolska synoden uttryckte Påven framförallt sin stora erkänsla för troheten som visats gentemot påvestolen under seklernas gång.
Även om de armeniska katolikerna, av diasporan, har blivit tvungna att fragmenteras i många områden i östra Europa och Mellanöstern, har de alltid ansträngt sig för att, med sin strävsamhet och värdighet, anpassa sig i de samhällen dit de kommit - och fortsätter att även idag visa sin trohet till Evangeliet - också tack vare den enande rollen som utförts av Patriarkatet, som har sitt säte i Libanon.
Men om vägen till enhet talade Påven också angående ”den hjärtliga och fruktrika dialog”, som de armeniska katolikerna uppehåller - speciellt under de sista decennierna - med den apostoliska armeniska Kyrkan och de andra, som erkänner den helige Gregorius Illuminator - upplysaren - såsom den gemensamme aposteln. Påven nämnde också Påven Johannes Paulus II:s budskap till 1700-årsjubiléet av den armeniska Kyrkans evangelisering som hölls år 2001 och han sa:
”Jag uppmuntrar till denna återfunna broderlighet och detta samarbete och hoppas att det skall leda till nya initiativ för en gemensam väg till den fulla enheten. Och om de historiska händelserna har gjort att den armeniska Kyrkan har fragmenterats, kommer Guds Försyn att göra så att den en dag åter enas med en, sin, hierarki i broderligt inre samförstånd och full enhet med biskopen av Rom. Guds kärlek för Kyrkan skall ge de kristna de nödvändiga medlen för att förverkliga hans trängande önskan om - att alla må vare ett.
Med en och en halv miljon döda utgör folkmordet på armenierna en av de mörkaste och mest bortglömda sidorna för det förra århundradet. Påven talade om denna tragedi - inte för att fördöma Turkiet av idag utan för att minnas alla dem som under det ottomanska väldet offrade sina liv ” för den kristna tron under de fruktansvärda åren av förföljelser som kallas för ”metz yeghern” - det stora lidandet.