Barn i lägren i Uganda tvingas söka skydd nattetid

Vi talar om barnens rättigheter , men vilka rättigheter har alla de barn i norra Uganda som lever i flyktingläger och i ständig skräck för vad som kan hända där under natten. Då det börjar lida mot kvällen kan man se ett antal barn med knyten på huvudet och småsyskonen vid handen vandra i en tät ström mot den närmaste staden, som är Gulu, en av de större städerna i Uganda. Morgonen därpå lämnar de åter staden med sina knyten på huvudena och med en vattenreserv för dagen. Varför går detta slags pendeltåg av circa 12 000 barn mot staden varje natt och lämnar den vid gryningen morgonen därpå och var hittar de logi? Något riktigt logi hittar de inte. De söker skyddade platser där de kan sova under natten, det kan vara en veranda , något skjul, en busshållplats eller en skyddad plats under några träd.
Barnen kommer hit drivna av rädsla. Livet i flyktinglägret bjuder på många faror. Vi ska höra vad Denis , ett av barnen som kommit till mottagningshemmet tillhörande organisationen "Läkare utan gränser" berättat. Denis är 15 år och han kommer hit till hemmet som har plats för circa 3000 personer , kväll efter kväll . Här känner han sig trygg. Så här berättar Denis:
"Det hjälper mig att vara här, för här får jag glömma det hemska som jag varit med om. Jag hade fem bröder och två systrar. En natt, det var 1998 kom rebellerna till vårt läger , de tog mig , en av mina systrar och mina tre bröder. De band oss alla vid ett långt rep. Medan vi gick slog de oss med pålar. Sedan tog de min syster och sa åt oss att döda henne, men vi vägrade. Då slog de oss ännu hårdare. Till sist dödade vi henne. Och Denis berättar om livet hos rebellerna , hur de sedan alltid måste flytta på sig i tvångsmarscher och hur de drömde om att kunna fly därifrån . Sedan dödade de även en av mina bröder och jag var hemskt rädd att dom skulle döda mig också.. Rebellerna slog oss ofta. De sköt mig i benet och slog mig i axeln och vi fick ingenting att äta. Denis måste ta del i strider och vara med om stöldturneer för att få någon mat. Han måste lära sig att döda.. Men en dag angreps vi av regeringens trupper. Och soldaterna kastade bomber från en helikopter. Då började jag springa min väg. Befälet såg mig och slog mig så jag blev medvetslös. Jag låg där tills jag vaknade till sans och då var jag helt ensam. Nu var värsta tiden med skräck över för mig. Det var år 2003. Fast livet är fortfarande svårt. "
Människorna här i lägren har ingen framtid , ingenting att se fram mot , säger en av hjälparbetarna. Min son säger alltid att han vill bli journalist när han blir stor. Men barnen här vet att dom bara fortsätter att vara flyktingar i ett läger där födan inte räcker för alla och dödligheten är hög. I lägret i fråga räknar man med 1000 döda per vecka.
Lägren i norra Uganda är över 200 och de har tagit emot närmare 1600 000 personer. Bara i Guluområdet bor 470 000 människor och 400 000 flyktingar finns fördelade på 33 av traktens flyktingläger. Alla lever i skräck för rebellgruppen Lord Resistence Army , LRA, en rebellgrupp som leds av Joseph Kony, en galen hjärna som sedan 20 år tillbaka utövar våld mot civilbefolkningen, rövar bort barnen och gör dom till barnsoldater för sin gerilla. Först år 2005 har den internationella domstolen börjat söka efter honom och fyra andra rebell-ledare i LRA.
Nu har Uganda haft sitt första flerpartival och presidenten Yoweri Museveni som är vid makten sedan 20 år tillbaka då han gjorde en statskupp, vann valen med 59 % av rösterna, medan hans motståndare Kiiza Basigye fick 37 % av rösterna. Men hur gick valen till ? Under påtryckningar sägs det , då Basigye flera gånger arresterades och fängslades med ett otal anklagelser som våldtäkt, förräderi och illegalt innehav av vapen.