Påven: "Herren förväntar sig mer uppmärksamhet nu"

Det är bara inför riktigt svåra prövningar som människor ibland får se Gud. Till och med jungfru Maria fick som vi andra nöja sig med att lyssna till Gud, i bibeln, i livets händelser och i de fattiga, sade Benedictus XVI den 12 mars i samband med söndagens middagsbön angelus, som han ledde från sitt fönster mot Petersplatsen. Torget var överfullt av människor som samlats i den strålande vintersolen.

-I går morse avslutades den veckolånga fastereträtt som förre patriarken av Venedig kardinal Marco Cè har lett här i påvepalatset, sade påven.

-Dessa dagar har ägnats helt och hållet åt att lyssna till Herren, som talar till oss hela tiden, men som förväntar sig mer uppmärksamhet från oss just under denna fastetid. Det påminner oss också denna söndags evangelieläsning som skildrar Kristi förklaring på berget Tabor. Medan Petrus, Jakob och Johannes stod förstummade inför den förklarade Herren som samtalade med Mose och Elia, sveptes de plötsligt in av ett moln och hörde en röst som förkunnade: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom” (Mark 9:7), fortsatte Benedictus XVI.

-När man får nåden av en stark Gudserfarenhet är det som att få uppleva något liknande det som hände lärjungarna under förklaringen, sade påven. Under ett ögonblick får man en försmak av saligheten i Paradiset. Det rör sig oftast om korta upplevelser, som Gud ibland skänker i synnerhet inför svåra prövningar. Men ingen får leva ”på Tabor” medan man är här på jorden. Människans liv är en vandring i tron, och det innebär att man vandrar mer i halvdunkel än i strålande ljus. Det förekommer alltid mörka stunder, och ibland blir mörket rentav ogenomträngligt. Så länge vi är här nere, handlar vår relation till Gud mer om att lyssna än om att se. Vi kan kontemplera, betrakta, bara om vi blundar, tack vare det inre ljus som tänds i oss av Guds ord.

-Jungfru Maria var den av alla människor som stod Gud närmast, fortsatte påven, men också hon fick vandra dag ut och dag i en trons vallfärd (jfr Lumen gentium, 58) som bestod av att hon i sitt hjärta bevarade och mediterade över de ord som Gud riktade till henne både genom de heliga skrifterna och genom händelserna i hennes sons liv, där hon kände igen och tog emot Herrens hemlighetsfulla röst. Fastan bär på denna gåva och utmaning för var och en av oss: att lyssna till Kristus som maria. Att lyssna till honom i hans ord, som bevaras i bibeln. Att lyssna till honom i vårt livs händelser genom att försöka tolka dem som budskap från försynen. Att lyssna till honom i våra syskon, särskilt i de små och fattiga, för i dem är det Jesus själv som ber om vår påtagliga kärlek. Att lyssna till Kristus och lyda hans röst är den enda vägen till glädjens och kärlekens fullhet.