Vid sidan av materiell fattigdom finns idag en ny andlig fattigdom hos människor som
inte har någon sanning som de kan bygga sitt liv på. Det sade Benedictus XVI 18 februari
till de ständiga diakonerna i stiftet Rom som firade 25-årsminnet av att det ständiga
diakonatet återinfördes i stiftet efter att i många hundra år bara varit en etapp
på väg till prästvigning. Ända sedan apostlarnas tid har diakonerna haft till uppdrag
att hjälpa fattiga.
-Kyrkan i Rom har en långt tradition av att tjäna stadens
fattiga, sade påven till de romerska diakonerna.
-De senaste åren har det
uppstått nya former av fattigdom. Många människor har nämligen förlorat meningen med
livet och har ingen sanning som de kan bygga sin tillvaro på. Många unga längtar efter
att få träffa människor som kan lyssna till dem och ge dem råd i livets svårigheter.
Vid sidan av den materiella fattigdomen finner vi också en andlig och kulturell fattigdom.
Benedictus XVI pekade på den mest berömde av alla Roms diakoner, 200-talsmartyren
Laurentius, och påminde om många av Roms fattiga idag är invandrare från utomeuropeiska
länder.
-Ni som hör till Roms kyrka är arvtagare till en lång tradition som
går tillbaka till diakonen Laurentius, en särskilt vacker och strålande gestalt. Många
fattiga kommer från länder långt från Italien och knackar på dörren hos församlingarna
för att be om hjälp för att ta sig egenom särskilt svåra stunder, sade påven.